Idag går mina tankar till sonens f.d. dagiskompisar, 2 o 5 år, som i förrgår miste sin mamma i en fruktansvärd trafikolycka på väg till förskolan på morgonen. En bonde körde till vänster ut från sin fastighet med en grävmaskin med tillkopplat traktorsläp. De har ingen belysning så hon har inte haft en chans att se ekipaget i mörkret utan körde rakt in i det. Hon dog direkt, barnen klarade sig utan allvarliga skador. Ett par bilar efter körde hennes man så han bar ur sina barn ur bilen. Det är så fruktansvärt så man tror inte det är sant. 27 år gammal, en jättegullig tjej som hade hela livet framför sig.
Jag har alltid hävdat att det är helt vansinnigt att de inte behöver belysning på såna här kärror o att de inte borde få vara ute på vägarna o köra när det är rusningstrafik o folk skall till o från sina jobb. Återigen får jag det bekräftat. När vi körde förbi där nu på väg hem var det fullt med ljus o blommor på olycksplatsen. Stackars barn o man. Hur tar man sig igenom en sån här sak? Tänk att se sin hustru, det sista man gör, på det viset o inse att hon är död o sitter fastklämd. Sånt här gör att man får sig en tankeställare om hur skört livet är, o hur snabbt livet kan förändra sig.
Idag upptäckte jag att ytterligare ett av mina sår, det längst mot mitten, också har blivit infekterat. Blev så ledsen, o kan inte låta bli att tänka på om sköterskan inte hade handskar på sig under hela tiden. Jag vet ju med säkerhet att hon inte hade det när hon satte på stripsen, men innan vet jag inte. O jag tål inte pencillin o väldigt lite antibiotika så nu vet jag med ganska stor säkerhet att jag har en lång läkningsprocess framför mig igen. Blir så trött.
Lasagnen hos dottern gick bra igår, ingen dumpning. Även om hon tyckte att jag inte skulle smaka utan istället ta en av barnbarnets barnmatsburkar istället. Skulle inte tro det, sa jag. O ikväll tänkte jag vi skulle äta tacos. Även om jag inte äter skalen så kan jag ju äta köttfärs, lite grönsaker, salsa o guacamole :). Så blir alla nöjda o belåtna.
Ha en trevlig fredagskväll där ute. Här tänder vi ett ljus för den omkomna mamman ikväll. Ta vara på varandra!
Men gud så hemskt! Jag såg det i aftonbladet igår och man mår bara illa när något sånt händer. Tur i oturen kanske ändå är att barnen är så små. De kommer över det fortare än maken. Det är hemskt att säga men risken är att de kommer att glömma sin mamma. Men den synen som måste ha mött mannen...fy tusan! Mina tankar går till de ikväll!!
SvaraRaderaKramen i
Ja, det är fruktansvärt. Ja, den lilla kommer ju iaf inte att komma ihåg sin mamma, kanske inte 5-åringen heller. Inte tydligt iaf. Men den stackars mannen kommer ju alltid ha den bilden på näthinnan förmodligen. Usch.
SvaraRaderaKram
Usch vad hemskt! Man undrar ju alltid om det är någon man känner... En "vacker" dag är det det. Så tragiskt! Stackars man. Som Inger skriver ovan är det ju tragiskt att barnen knappast kommer att komma ihåg sin mamma, i alla fall inte den yngsta.
SvaraRaderaJobbigt med infektion. Bra att du gjorde en anmälan så att skatan i alla fall får reda på hur missnöjd du är. Även om det inte leder någonstans så kanske hon får sig en tankeställare. Se till att hålla såren rena och byt förband ofta. Torka noga när du duschat.
Kram
Ja, det är så hemskt. Körde förbi där nyss o det var ca 10 pers som var där o la blommor o tände ljus.
SvaraRaderaTvättar o torkar, lovar :).
Kram