När man är en känslig gråterska.

Ja, jag känner mig sån just nu. Har väl att göra med att jag just nu lever i press från alla håll, känns det som. Det skall fixas här o där, finnas till här o där, vara den snälla, glada mamman, hustrun, dottern, systern mm. O då räcker det med en film för att få mig att storgrina. Känslig, nähä. Fick på ett drama på 9:an ikväll som heter "Skicka vidare". Kan säga att jag grät halva filmen igenom, o ännu värre blev det i slutet. Tur att det bara är jag vaken. Mannen o sonen hade nog undrat vad som stod på, kan jag säga. Men herregud så sorglig den var. O så ännu mer sorgligt den slutade. Stackars lille kille, säger jag bara. O då tänker jag på att det är ganska många barn som har det på det viset, som han har.

Har jobbat idag på restaurangen. Har varit i disken mellan 11.30 o 16.30. Fy fasen, varmt, tungt, blött, kladdigt uäk. Men men, det är väl bara att genomlida såna dagar. I morgon jobbar jag 11-16, misstänker att det är samma jobb som väntar :(. Kan säga att min trasiga axel o min whiplashskada spökar lite ikväll. Får se om det här kommer att funka. O det är liksom inte i disken jag vill jobba, inte varje dag iaf, det kommer jag INTE att göra. Så är det bara. En av de unga tjejerna berättade en del innan jag gick som gör att jag kommer att vara vääääldigt vaksam på vissa saker.

Innan jag började jobba hade vi vårdplanering för min pappa. De, o han, tycker att han skall åka hem igen. O visst, nu är han uppe igen. Mycket för att de ger honom mer morfin o dessutom just nu cortison, o dessutom har han ju ätit ordentligt medans han legat inne. O det har ju gjort att han helt plötsligt blivit bättre, el vad man skall kalla det. Men hem skall han på fredag, o då med mer hjälp från hemtjänsten, vilket han INTE vill egentligen. O mer hjälp från kommunsköterskan, som hittillsdags varit en sopa, med mediciner etc. Jaja, vi får väl se hur det kommer att funka. Jag förstår att han inte vill vara på sjukhuset, naturligtvis, så jag håller självklart tummarna för att det kommer funka bra. Fan vad det är jobbigt att se sin pappa, som alltid varit den starka, vältaliga, mannen som alla lyssnat på o gjort som han sa, utan att det varit några "krig" (om ni fattar vad jag menar), helt plötsligt vara den svaga, som inte kan klara sig helt o hållet själv utan är beroende av andra hela tiden. Jag lider med honom för detta, det skär i mitt hjärta. Han som alltid fixat fantastisk mat, suttit ordförande på årsmöten där det förväntats mycket bråk men som med sin blotta närvaro stävjat bråkstakarna. Politikern som styrde med järnhand, även motståndarna, o fick igenom det han ville så gott som alltid. Han som jag varit med på så många olika saker, hundutställningar, resor, svamputflykter, ja massor. Han orkar idag inte gå utan rullator, o då går det väldigt långsamt. Han har svårt att ta sig upp ur en stol o lika svårt att sätta sig. Fy fan, vad det är hemskt. Det är inte så man vill att livet skall bli när man blir gammal. O inte han heller. För han vill inte mer, det säger han själv. Märker ni att jag är pappas flicka eller ;)?! Vi har haft våra duster genom åren, men det är ändå han som på något sätt har varit min livlina genom åren. Det är honom jag ringt när jag behövt hjälp, när något hänt, både roligt o mindre roligt, det är honom jag bett om råd i mångt o mycket. O snart, ja, det vet jag ju, kan jag inte göra det längre. Jag vet att jag just nu tar ut allt i förskott, men det är väl ett sätt att förbereda sig. Min mamma fick också cancer o gick bort efter ett halvår efter hon fick reda på det. O det var jättejobbigt, men det här ännu värre känns det som. Vet inte om det har att göra med att vi nu också håller på att avyttra hennes antikaffär, som min pappa inte klarat av att göra under de här åren. Det är 6 år sen nu i november som hon gick bort. O vi kunde ju inte gå in o göra någonting utan hans tillåtelse. Men nu skall allt vara fixat innan han går bort, säger han. O visst, det kanske är rätt, men det är många känslor som sätts i rullning genom detta. Försenat o för tidigt sorgearbete kanske, Låter helt knäppt antagligen, men det kan nog vara så. Jaja, det är väl bara att bita ihop i morgon igen, för imorgon är en ny dag. Så man får väl ha en gråtdag ibland helt enkelt. En dag när man inte klarar att se en film utan att gråta, el en bild av ett svältande barn, el en kram från sonen. Ja, ni fattar tror jag. Det är jag just nu.

Var bara tvungen att skriva av mig lite grann, innan jag försöker somna. Blir väl sådär med sömnen inatt, med tanke på att jag dessutom har blivit genomförkyld. Genomtäppt i näsa, huvud, hals, ja överallt. Har t om fått ta Ventoline för mina luftrör, något jag inte gjort efter open faktiskt. Skit också, det är inte det här jag behöver just nu. Är ju dessutom livrädd att smitta ner pappa, o jag måste vara på plats hemma hos honom på fredag när han kommer hem. Dels för att ha handlat, städat, o för att se till att han kommer iordning hemma. Får hålla mig på långt avstånd, misstänker jag.

Nu är ju hösten här också, o det gör ju inte saken bättre. Jag tycker INTE om höst. Det är så definitivt att den här jävla vintern är på gång. O att det är höst är inget tvivel om. Jag o sonen var ute i skogen en sväng igår o hittade en massa trattkantareller. En månad för tidigt, dessutom. De skall INTE komma i augusti, så är det bara. Hittade några gulingar också, men inte många. Däremot ca 4 liter trattisar. Så nu har jag en del fixat till Mästerkocken ;). Har också fått rådjurskött, inner- o ytterfilé, för att prova att göra en rådjurspaté med trattkantareller i. Får se hur den blir, om det kan vara något att ha på uttagningen. Rådjurspaté med trattkantareller serverad med lingonsås, syltade trattisar o strimlade, rostade, rotsaker. Vad tror ni om det? Kan det vara något att servera? Hjälp mig nu.

Ursäkta, blev ett långt, snurrigt inlägg. Men det är sån jag är just nu antagligen. Virrig o snurrig, känns så iaf. Ingen struktur på nånting känns det som. Hoppas att det går över. Natti natti!

När inget är roligt....

Fick en fråga på fb igår om var jag var..... om jag jobbade mycket el så...... Svaret är nej. Tyvärr kan jag inte skylla min frånvaro på jobb, el eg något annat heller. Bara på att jag gått ner lite för räkning. Är less.... På vad? Ja, vad svarar man på det? Typ allt! Less på vintern, kylan, snön, blöt snö, is, hål i plånboken typ, bilen gick inte igenom (igen, trots reparation), bråkig son, inte bli frisk någon gång. Ja, jag tror ni fattar, eller? När jag blev sjuk med feber o skit så la mina luftrör av, igen. Jag är förkylningsastmastiker o när det är sånt här väder när jag blir sjuk så lägger mina luftrör bara av. Jag orkar inte andas ordentligt, de krampar mest hela tiden, o jag får massor med slem i halsen. Visst, jag tar min medicin när jag blir sjuk, men den räcker inte till. O jag är väldigt allergisk mot penicillin så jag får ta cortison istället för att det skall lägga sig, så jag skall kunna andas överhuvudtaget. Så jag började min kur med cortison o mår da shit.

De tre dagarna som jag sov bort med hög feber gjorde att jag kom ur fas med allt. Mat, drickande, rutiner.... O cortisonet gör att jag mår skakigt, o samlar på mig vätska o blir hungrig! Jävligt hungrig! O grinig o arg. Alltså skit är det. Kan säga att viktminskning den här veckan var det inte tal om, däremot uppgång med 4 hg, o jag känner mig som en elefant! Känner mig som jag gått upp mina 24 kg som jag gått ner, skitjobbigt. Alltså, det är inte det att det är hela världen att ha gått upp 4 hg, utan helt plötsligt har ett hjärnspöke flyttat in i mitt huvud. Jaha, du fixar inte det här heller. Trodde du verkligen att du skulle klara av att gå ner i vikt? Glöm det! Du kan inte! Ja, ni fattar att hjärnan har slått runt eller?! O jag kan inte riktigt deala med den, om man säger så. Den gör inte som jag säger liksom. Jävla skit! Visst, jag kommer att komma på banan igen, bara cortisonet går ur kroppen på mig, men kuren var slut igår så det kommer ta några dagar innan dess. *suck*

Dessutom naturligtvis en jävla fullmåne! Fan vad jag hatar när det är det! Då slår hjärnan runt på mig också, totalt. Är fruktansvärt påverkad av månen o mår aldrig bra när det är fullmåne tyvärr. Så några dagar innan o efter är skitjobbiga. O som om det då inte skulle räcka så är det dags för mens snart. Men va fan, det är lika bra att ta allt på en o samma gång. Så kanske det går över snabbare. Men det är liiiiiiite tungt, kan jag  säga. Jag har liksom ingen lust med någonting, o ingen ork över till någonting heller.

O för att göra allt riktigt toppen så skulle jag iväg i morse för att göra en datortomografi på mina njurar. Jag har gjort gallröntgen pga att jag varit inne några gånger med rejäla gallstensanfall, men de hittar inga stenar. Så då vill de göra koll på njurarna. Jaha, ok, ingen frukost, bara dricka en jäkla massa vatten innan. Typ några liter på en timme. O inte gå på toa... Ja, ni fattar eller? O så samtidigt få igång sonen som inte vill gå upp på morgonen. *morr*. Men jag kom upp till röntgen 8.25, skulle vara där 8.30. Blir inropad o så säger hon ja, då är det dags för kontrastvätskan. Eh, säger jag, va? Ja, annars går inte det här ju, så nu skall du få den. Men hallå, sa jag, jag är allergisk mot kontrast. Får astmaanfall och klåda på hela kroppen, så det känns inte så bra eftersom jag är ganska dålig i mina luftrör redan innan. Så hon iväg o kollar min journal som hon kommer in med. Jadå, det står med STORA bokstäver i rött, ALLERGISK o mot vad allt jag är allergisk (det är en del, ja, i läkemedelsväg). De hade missat det! Jaha, jättebra, el inte. De skulle ha haft skickat särskilda allergimediciner till mig innan som jag skulle haft tagit 12 timmar innan röntgen bl a. Behöver jag säga att jag var riktigt jävla irriterad när jag gick därifrån eller? Herregud, hur svårt kan det vara att kolla upp saker egentligen. Det stod liksom inte i minsta storleken på bokstäver o inte instucket i texten utan på framsidan i stort med rött! Puckon! Nej, jag förde inte väsen, jag orkade inte, bara suckade o sa att jag tyckte det var ynkligt. O så gick jag. Med en ny tid i handen. Men mediciner skall de skicka till mig, för det lämnar de inte ut hur som helst! Idioter, men det skiter ju jag i. Skicka ni dem!

Nästa vecka, fredag, skall jag dema första gången för det här bolaget. De har bokat upp mig typ varje fredag, men bara fredagar, fram till v 12 i stort sett varje vecka. Men inte 2 dagar/vecka som de sagt. O det gör mig lite irriterad också. För om de säger att det skall vara 2 dagar så får de ju ha det, eller? Det går liksom inte att leva på 1 demo/vecka med deras löner kan jag säga. Så blir det inte uppbokat mer så blir det nog inte så många demon för de här damerna kan jag säga. Jag har skickat iväg mitt CV till några andra bolag också, så får jag se vad det ger. Den som lever får se.

På lördag skall jag till Malmö på Kick off med NuSkin. Skall iaf bli trevligt (hoppas jag). Trevligt ressällskap har jag iaf. O så hoppas jag att det är riktigt bra där nere så arbetsinspirationen hoppar upp o slår igång mig ;).

Ursäkta långt o boring inlägg, men så är det just nu, sorry. O tack för goa hälsningar på fb från goa tjejerna. Kram från en som verkligen längtar efter våren!!!!

13 veckor = 3 månader

Reser mig lite från sjuksängen. Febern har i alla fall släppt, men har ingen ork till någonting. Känner mig som en trött hundraåring typ, som har värk i hela kroppen. Men sonen skall börja skolan idag efter lovet så det var bara till att släpa sig upp. Började ju så där bra eftersom jag bad mannen att ställa klockan o väcka oss eftersom han är hemma fortfarande. Nå, gjorde han det? Nej, naturligtvis inte så då blev det tjat o bråk direkt, för naturligtvis så var det mitt fel att HAN inte väckte oss. Är det inte jävligt konstigt att de kan få till det så bra?! Jag blir skogstokig på sånt att man inte som vuxen människa kan stå för att man gör fel utan måste hitta på en massa ursäkter, undanflykter etc. *Morrrrr*. O bråka på morgonen innebär att man har en skitdag framför sig, speciellt som han som sagt skall vara hemma. Kul födelsedag för honom, för han fyller år idag. O just nu så tänker jag ge fullkomligt blanka sjutton i det.

Nåväl, nu till rubriken. Idag är det alltså tre månader sedan jag opererades. Men det känns som det var igår typ, förutom att värken är annorlunda jämfört med den jag hade på kvällen den dagen. O vikten :). För nu känns det som det börjar hända saker. Javisst, det har hänt hela tiden, men nu känns det liksom om ni fattar vad jag menar. Sista veckan har jag gått ner 2,2 kg o det ger en total viktminskning på 24 kg. Känns eg ofattbart att man kan tappa såpass mycket på den tiden. För när någon säger att han/hon gått ner 24 kg så reagerar man ju med, "Oj, vad mycket!" I alla fall gör jag det. Men när jag säger det till mig själv så reagerar inte min hjärna på det viset utan mer liksom, "jaha". And that's it. Men jag ser det på alla mina överdelar kan jag säga. Jag är en tunikamänniska o har ganska många sådana. O de är stora, minst sagt, nu. Så nu hoppas jag att det snart blir vår så jag kan shoppa lite vårtunikor istället :). I storlek mindre ;).

Japp, det var det för den här dagen tror jag. Nu skall jag försöka få i mig lite fil. O ni som kommenterat i mitt förra inlägg, tack så mycket. Jag hade ingen ork till någonting igår så jag svarar er här. Jag är på bättringsvägen o försöker få i mig både mat o dryck nu. Kram på er :).

Ont, det gör ont......

Helgen har varit en riktig katastrof. Vi var på Disney on Ice på fredagkvällen o det var trevligt. Sonen tyckte vi skulle köpa biljetter direkt till nästa år så han uppskattade det. Mannen hade proppat sig full med Alvedon eftersom han var ganska dålig, men fixade kvällen.

På lördag vaknade jag med huvudvärk, vilket inte hör till vanligheterna. Tog ett glas vatten tillsammans med min B12-tablett o sedan en skål fil till resten av tabletterna. Sen var det kört. Började frysa, vilket ju inte är så ovanligt iofs, men nu pratar vi FRYSA. Jag frös så jag skakade o la mig under filten o somnade. Vaknade efter nån timme o mådde apa. Ont i hela kroppen, varenda del i kroppen värkte, inklusive huden. Jaha, hade fått mannens influensa, helt klart. Kan säga att jag inte gjorde någonting resten av dagen. Försökte mig på att göra en pizza, vilket gick åt skogen för degen jäste inte :(. Men sonen åt den, men jag fick ta av det som var på o försöka äta bara. Det var typ vad jag fick i mig den dagen.

Söndagen var om möjligt ännu värre. Fick i mig ett glas vatten på morgonen, men inget mer sen. Jag sov på soffan o sedan i sängen o på kvällen i soffan igen. Mådde illa naturligtvis eftersom jag inte fick i mig något att äta men jag kunde helt enkelt inte stå upp för att fixa något. Så 20.30 gick sonen o jag o la oss för natten.

Idag skall jag försöka få i mig lite att äta iaf, misstänker att det känns lite bättre då iaf.

Nu tillbaka till soffan.