måndag 11 oktober 2010

Framme i Stockholm nu...

Sitter i lägenheten jag skall bo i inatt. Blev välkomnad av en stålgrå katt som tyckte det var jättetrevligt att det kom hem någon till henne. Tindra heter hon.

Lämnade sonen i skolan o han ville inte sluta att kramas. Inte bra alls, för då är det som att knäppa på en knapp. Kände bara hur tårarna började fyllas på, men som tur var så kom fröken o pratade med mig så jag fick samla ihop mig lite. Men det var tufft, usch. Har gjort den här grejen en gång förut men då var det dottern som var den drabbade när jag skulle åka iväg med taxi hemifrån till operation. Då var jag helt övertygad om att jag inte skulle överleva, o grät hela natten innan o i taxin till sjukhuset. Men överlevde gjorde jag då. Men man har en massa knasiga tankar i huvudet när man ger sig iväg så här tycker jag.

På tåget hade de full värme, men som tur var var vi flera som klagade så de sänkte den. Jag hade dessutom fått baklängesplats, vilket jag bett om att inte få men han gjorde inte många rätt den grabben som bokade, så det var nästan bäddat för åksjuka. Men de sänkte värmen o jag hade trevligt ressällskap, så det gick bra.

Skall vara på sjukhuset kl 10.30 imorgon, så det blir op på em nån gång vid 14-tiden. Vilken tur, säger jag bara, att jag inte skall åka hem dagen efter! Hade inte känts så bra.

Nu skall jag ta mig en Modifast, ligger sent i tiden, men kanske skall ta o hoppa över en för att se om det kan hjälpa ner vikten lite. Ja, fel tänk, naturligtvis, jag vet! Sen skall jag ta en sväng ut på stan o titta lite.

Ha en skön måndag em o kväll.

7 kommentarer:

  1. Ja du man har som sagt en massa knasiga tankar och mna vill liksom inte släppta taget om kramen man ger. Jag kramande om min son några dgr innan min op och när jag åkte ifrån honom så grät jag.

    Imorgon skall jag tänka på dig i massor och lycka till nu, det kommer gå finemangen de hära. :) Ska skriva om dig i min blogg! :)

    KRAMAR Malin

    SvaraRadera
  2. Tufft med sonen.. men allt kommer att gå SKITbra och de kommer ta hand om dig som en princess.. jag Lovar! :)
    Hoppas nu att du hamnar i ett bra rum med trevliga rumskompisar. I och för sig kände vi alla varandra som låg i mitt rum (vi var fyra tjejer), men det var sånt himla bra stöd att vi alla var i samma sits.

    Ska tänka på dig massor!

    SvaraRadera
  3. Tack för "inbjudan".
    Jobbigt med lilleman :( , men tänk vilken lycka när du kommer hem igen :) .

    Åka baklänges är pesten och är det så varmt också så gör det ju inte saken bättre.

    Tänker på dig i massor idag.

    Många varma kramar, Susanne

    SvaraRadera
  4. Ååå jag bävar för den dagen, när jag lämnar mina tonåringar här hemma och åker iväg på morgonen, jag bor i Stockholms utkant så jag åker hemifrån kl. 6 på morgonen för att vara där på sjukhuset till 7.15 om ingen ringer på kvällen o lämnar meddelande om senare läggning.

    Jag önskar dig all Lycka till denna dag o hoppas det går bra för dig. När du vaknat upp o känner dig pigg så får du skriva en rad eller två.
    Kom in på din blogg via Malin.

    SvaraRadera
  5. Tack så mycket allihop. Just nu sitter jag o läser min blogg o skall snart ge mig iväg till sjukhuset. O tårarna rinner pga vänliga ord, sms o medd på fb från dottern o nervositet.
    Jag hör av mig senare.
    Kram Imsavimsa

    SvaraRadera