Livet har ju naturligtvis förändrat sig en hel del. Jag får ofta frågan om jag mår bra efter open, o om jag haft några problem. Jag kan inte säga att jag haft några som helst problem, som komplikationer och så. Men det är ju en stor omställning naturligtvis. Det är ju nu 9½ månad sedan jag opades o jag känner mig ganska trygg i hur jag lever efter. Det var ju jobbigt direkt efter med att man inte kände hunger, törst el något sådant. Detta har ändrat sig ganska markant. Idag känner jag verkligen när det gått för lång tid sedan jag åt. Får värsta blodsockerfallen, känner mig skakig, mår illa, yr i huvudet, blir jäkligt grinig o mår riktigt kass. Får inte samma känsla om jag missar drycken, det är min stora stötesten, vattnet, o har varit hela tiden. Tycker inte om vatten helt enkelt, o kan inte hjälpa det. Så jag får tvinga mig att dricka, o glömmer ofta bort det tyvärr.
Jag har alltid knäckebröd el liknande samt mjukost i väskan o oftast en bar som jag kan ta till om det drar ut på tiden innan jag får mat. Skall jag iväg planerar jag noga o har med mig frukt, makrill i burk, knäckebröd o lite nötter t ex så jag vet att det inte blir kris någon gång. Jag har alltså fått börja tänka på vad jag skall göra o hur lång tid det kommer att ta så jag slipper blodsockerfall. Det funkar ju inte riktigt som förr när man kunde slänga i sig en hamburgare från donken bara så där, för hamburgare, el brödet mer, mår jag riktigt skit av.
Förändringar på mig själv, som jag verkligen ser, är att halsbandet har blivit mycket längre *haha*. Mitt smycke som satt strax under halsgropen sitter nu nästan nere mellan brösten. Dags att köpa ny kedja. Min vigselring snurrar på fingret, den är inte för stor men kommer att bli. Den kunde jag inte ens få på fingret när jag opades. Badlakanen har blivit större ;). Skorna har blivit för stora i den vanliga storleken, o naturligtvis kläderna också ;). Jag har alltid skrattat lite åt bilder när man får plats i ett byxben på de byxorna man hade när man började banta, fotomontage ;), men nu är jag där själv. De byxorna jag hade när jag åkte upp till Stockholm är så megastora så det är inte sant *hihi*.
Jag har lätt att springa o blir inte andfådd av att springa 3 trappor upp till min dotter utan att stanna. Det fanns ju inte ens på världskartan för ett år sedan. Då trodde jag att jag skulle dö när jag gick upp för trappor. För trappor just var helvetet på jorden. Idag bekymrar det mig inte speciellt :). Jag vågar mycket mer, el rättare sagt, jag gör saker som jag inte tyckte jag kunde göra som jättetjock. Som att åka vattenrutschkana t ex. El ens åka till badhuset utan att känna mig som en elefant. Alltså kan jag göra mycket mer med både mina barn o barnbarn idag som jag vill göra :). Idag känner jag mig inte så obekväm när kameran kommer fram heller. Visst, jag gillar den inte men jag får inte bryt av den heller *hihi*. Jag tycker det är jättejobbigt med kläder o att köpa kläder. Låter ju inte klokt, men så är det. Drar mig i det längsta för det eftersom jag inte tror att jag kan ha storlek 42/44 el L, jag som haft storlek 52 el XXL. Har jättesvårt att förstå att jag kan gå i de "små" kläderna. Det är ju så himla länge sedan jag hade de storlekarna, typ 11 år sedan el nåt.
O nu har jag tagit ett beslut att lägga ut före o efterbilder här i bloggen. Här kommer några.
Sonens födelsedag förra året, hemskt. Det är nog min toppvikt tror jag :(.
Det här är från helgen innan jag åkte upp o opades. Hade gått ner lite under flytet o från remissen skickades in.
Det är ju ingen kul profil man har *suck*.
13 november när lille Kasper föddes.
Någon gång i februari, tror jag. Lite har ju hänt med dubbelhakan iaf ;).
I mars, när vi är på Kaspers dop. Här kan jag också se att det hänt lite.
Det här är i söndags, 24/7, alltså exakt ett år sedan första bilden. Ja, jag ser skillnaden när jag tittar på bilderna. Det är drygt 35 kg sedan *puh*.
Även dubbelhakan är betydligt mindre. Nu är det bara löst skinn som jobbas hårt på för att det skall försvinna ;). O håret, el avsaknaden av det *suck*. Det är ju inte så kul när man redan innan har typiskt skandinaviskt hår, tunt alltså. Förhoppningsvis så tar det sig igen.
Jag har idag ca 17 kg kvar o jag jobbar hårt nu för att de skall försvinna. Har plockat fram min pärm som jag fick från Sophiahemmet, samt kokboken jag köpte, för att få lite ny inspiration. Jag känner att jag snöat in på vissa saker o behöver göra förändringar. För jag skall ta de här 17 också, så är det bara. Visst, jag är jättenöjd idag, men jag är så förbannat trött på min mage som inte vill minska. Jag vill inte bli smalare i ansiktet nu, utan jag vill bli av med magen. Den stör mig oerhört, o även om jag vet att jag inte blir av med den helt eftersom jag är byggd så, så är det bättre om det är löst skinn än som nu en bulle, stooooor sådan.
Det blev ett långt inlägg, sorry för det. Men idag kände jag att behövde göra det här, för min egen skull, o för att få min självbild förbättrad. Vet inte om det kommer att ske, men jag tror bilder är det enda sättet att påverka den. Vad gör ni för att förändra er självbild, el har er hjärna hängt med?
