Sorg!

Jag är så tacksam att jag genomförde påsklunchen hos pappa då vi samlade syskonen med respektive. Han var så glad o tacksam att det blev en så trevlig dag. Efter det blev han snabbt sämre o det kändes som han gjorde avslut efter hand från den dagen. På fredagen ringde de mig på förmiddagen o sa att jag skulle komma eftersom han blivit mycket sämre. Jag var ju hos honom varje dag efter jobbet o naturligtvis slängde jag mig iväg när de ringde. Sedan var jag hos honom så gott som hela tiden, förutom några timmar på nätterna som jag var hemma o sov. På söndag morgon, 6.35 ringde nattvaket mig o sa att jag skulle skynda mig eftersom han var riktigt dålig. Men när jag kom dit 7.05 hade han somnat in. Vaket hade sagt till honom att jag var på väg o då blev han helt lugn o somnade in, lugnt o stilla kl 6.45. Jag tror att han gjorde ett val, även då.

Naturligtvis är det mycket ledsamt o sorgligt, faktum är att efter att ha sett hans tunga kamp mot cancern som härjade i hans kropp o hans ord att han verkligen inte orkade med det här, så känner jag att han har fått lugn o ro o fick flytta upp till sin älskade hustru o där få fortsätta istället, utan smärta. Visst har jag gråtit men inte så förtvivlat som jag trodde att jag skulle bli utan det känns nästan mer som ett lugn med sorg. Min bror kom ner, naturligtvis, o vi hade två underbara hemtjänsttjejer, som skulle ha jobbat hos pappa den söndagen, som var hos oss hela dagen. De gjorde i ordning honom så fint o klädde på honom de kläder jag valt och sedan pratade vi, tittade på gamla foton från pappas ungdom o fram tills nu, drack kaffe, t om skrattade åt minnen. Emellanåt var vi inne hos honom innan de kom från begravningsbyrån o satt en stund hos honom. Det kändes helt odramatiskt, nästan lite overkligt, men var ett jättefint sätt att få ta avsked av en stor person med ett fantastiskt stort hjärta o en mycket stor portion humor. Han sa dessutom alltid till oss att man skall vara snälla mot varandra, o det är något som verkligen är viktigt, men inte alltid något man tänker på.

Veckan som gått har jag varit på praktiken o jobbat o vi har haft vansinnigt mycket att göra, som vanligt. Dessutom har en av kockarna blivit långtidssjuk o lär inte komma tillbaka igen efter vad det verkar, så det har varit extremt mycket att göra. Han hade bl a hand om bakning av restaurangens mjuka kakor så de stod helt handfallna när det blev så här. Blev tillfrågad om jag kunde ta det på min lott under de veckorna som var kvar o det gjorde jag naturligtvis med glädje eftersom bakning ju verkligen är min grej.

Blev dessutom tillfrågad av chefen om min nästa praktiktid om jag visste var jag skulle vara o om jag skulle kunna tänka mig att komma tillbaka till dem o då jobba med bufféerna istället för att vara i lunchdelen. Kändes jätteroligt att de vill ha tillbaka mig naturligtvis och eftersom jag trivts väldigt bra hos dem så tackade jag ja o hoppas nu att skolan går med på att jag får göra nästa praktik om en månad hos dem. Dessutom så har jag fått reda på att när jag slutar skolan så kommer jag att med största sannolikhet att få komma till dem o jobba med julborden. Visst, det är ingen fast tjänst utan på timmar men det känns ändå väldigt bra att veta att jag troligtvis har en del jobb när man slutar. Så trots att det varit en sorglig vecka så har det ändå varit en väldigt bra vecka o jag vet att min pappa skulle varit uppriktigt glad för min skull nu. Han kommer alltid att finnas med mig, på något sätt, för han o jag hade väldigt starka band mellan oss. Vi var inte alltid överens o vi kunde ha hetsiga diskussioner, men det var alltid han o jag mot alla andra ;). Vila i frid, älskade pappa!

Grattis A!

Idag har goa A börjat sitt nya liv. Hon opades på Sophiahemmet o det är bara 5 el 6 veckor sedan hennes remiss skickades in. Så det har gått fort, minst sagt. Hon är en av mina hundkompisar som förra sommaren när hon träffade mig bara såg ut som en fågelholk, *hihi*. För ett tag sedan ringde hon mig o frågade om hon fick ställa lite frågor om operationen o hur det var att leva som opad. O det fick hon så klart :). Vi hade ett långt samtal o har haft några fler sedan dess ;). Vet ju precis vad som rör sig i huvudet på henne, för hon hade precis samma frågor som jag hade innan jag bestämde mig o sedan när jag väl bestämt mig. O då hade jag ju som tur var mina goa kompisar U o B som stöttade o peppade o lugnade. Jag hoppas att jag kunnat göra det samma för A o även fortsättningsvis för henne. För herregud vad man hade många frågor egentligen. O nu är det ju eg som om man lever som vanligt, ja, ni förstår vad jag menar hoppas jag. Det är ju liksom inga konstigheter efter ett tag, o de där frågorna man har om man kommer kunna äta det el det osv, ja de har man ju kanske svar på. Men så är det ju det där med att en del kan äta det el det medans andra inte kan äta det alls. Jag önskar iaf A lycka till o som sagt, grattis :). Just nu mår du kanske inte så helbra, det förstod jag på sms:et jag fick för ett par timmar sedan. Men det blir ju bättre :).

I lördags var vi på cirkus Maximum, hela familjen :). Måste säga att det var riktigt bra. Sonen o jag var för 3 år sedan men han tyckte det var mycket bättre den här gången. Undrar om det berodde på att han blivit lite äldre kanske ;). Efteråt var vi på restaurang Effesos, grekiskt, o käkade. De har så himla god mat, vi har varit där flera gånger. O dessutom blir man inte ruinerad heller av att äta där. Men man får så himla mycket mat bara, men vi fick en doggybag till allt som var över utan några som helst problem. Det var en himla trevlig dag :).

Söndagen gick lite i flängandets tecken, ovanligt va ;)?! Mannen o sonen åkte o tränade innebandy o jag åkte till pappa o lagade hälleflundra till honom. Med färskpotatis, skirat smör, pepparrot, sparris o primörmorot till o ett glas vitt vin. Han var mycket nöjd med den middagen *ler*. Vi bestämde att han skulle slippa, så långt det är möjligt för mig iaf, den tråkiga plastmaten. Jag lagar ju mat varje dag hemma o då är det ju inga problem att göra en matlåda till honom också. Hela förra veckan, förutom en dag, fick han mat från mig o då äter han ordentligt. O i hans läge så behöver han ju iaf äta god mat så han får lite energi iaf. Även om han är väldigt dålig så uppskattar han verkligen god mat fortfarande o blir väldigt nöjd o glad när han får hemmalagad mat. O jag förstår honom verkligen, för den maten de får från storköket ser så tråkig ut så det är inte klokt. Fattar inte hur de tänker egentligen när de serverar så dålig mat. För det är verkligen dålig mat, ur alla aspekter. Det kan inte finnas någon som helst näring i den, för den är bara grå.

Nåväl, efter att jag varit hos honom var det hem o packa lite grejor o iväg igen. Jag hade ett Alpnaeringsdemo på em/kvällen. Eftersom jag använt deras kryddor ganska länge nu, o hon jag handlar av är en kompis till mig, så frågade hon mig om jag ev var intresserad av att börja sälja. Först slog jag ifrån mig big times, men när vi pratat en stund så såg jag fördelarna med det hela. O jag behöver inte bli någon storsäljare, utan det räcker om jag lägger en order var tredje månad, typ. Vill någon ha en presentation hemma hos sig så fixar jag naturligtvis det, men annars blir det nog bara lite ströbeställningar emellanåt o så mina egna kryddor naturligtvis :). Men det var helt ok för dem. Så som sagt, igår var min första demo, o det var min kompis som höll den. Jag visade bara några tips med fisk o deras nya kryddblandning, o min favorit, parsillade. Så jäkla god alltså. Jag gör ett fiskpaket som jag doppar på översidan i den kryddan o sen in i ugnen. Blir dekorativt dessutom, eftersom den är grön av persiljan i.

Idag har jag gått in på vecka 4 på praktiken. Man märker att de tycker att man utvecklats iaf, el att de har känt av en nu, för nu säger de bara "kan du fixa brödet till imorgon? Sätt en deg på 6 dubbelpåsar torrjäst." O låter en fixa det mesta av det, medan de gör något annat o bara kollar efter att det går bra. El "gör en vitlökskräm. Gör den på en spann majo, 4 l creme fraiche som grund." Känns ganska bra, o ändå så vet man att de inte tycker man är hopplös om man behöver fråga om något. Jag sa till F, köksmästaren, i fredags att jag vet att jag är hopplös med alla mina frågor o hoppas att det är ok. Han tyckte det var helt ok, bättre att fråga en gång extra än att göra helt fel, o dessutom så frågade jag tydligen inte så mycket längre *hihi*. Nähä, jag tycker jag frågar en massa, men frågeställningarna kanske har ändrat sig under tiden. Idag diskuterade vi en del om var jag skall vara på nästa praktik som är 5 veckor o börjar i maj, o jag har verkligen ingen aning. De jag tänkte vara hos är hopplösa att få tag på, o det känns ju sådär då. Då sa F att jag kanske kan tänka mig att ha en period till hos dem, för de går in i verklig högsäsong då o de har jättemycket bufféer till studenter, konfirmationer, bröllop mm. O då skulle jag kunna få gå med på det mest hela tiden. Då blir det ju mer typ kallskänk men ändå med mycket lagad mat, eftersom de gör allting till bufféerna. Så nu gav han mig verkligen något att tänka på. Är det bra att vara på samma ställe under 2 praktiktillfällen? De här har ju bra arbetstider, bra stämning både gentemot varandra o gentemot mig. El skall jag fortsätta försöka hitta annat ställe? Kanske med a la carte. Men jag vill ju eg få mer av kallskänksbiten eftersom jag älskar det här med uppläggning o dekorering av maten. Fattar ni att jag är kluven?! O speciellt när han säger som han gjorde. Det måste ju innebära att de iaf inte tycker man är helt hopplös, även om man inte har samma tempo som de har på långa vägar.

Nope, nu är det nog dags att hoppa i bingen snart. Skall ju upp klockan 5 imorgon igen. Skall ta en promenad på bandet först bara. Så nu säger jag natti natti.

Tittut!

Sveriges sämsta bloggare, det är nog jag det. Men det går i ett, tycker jag. Men nu så.....

Är ju ute på praktik nu, o vecka 2 är nu avklarad. Tyvärr har jag missat två dagar eftersom jag tappade rösten o var lite väl dålig i luftrören på tisdagen :(. Så det vara bara att pallra sig iväg till farbror doktorn istället, eftersom min astmamedicin var liiiiiiiite out of date ;). Jag använder ju ingen alls längre efter att jag tappat mina kilon, är ganska övertygad om att det är det som bidragit till det iaf. Men när jag blir förkyld så behöver jag den fortfarande tyvärr.

I förrgår bokade jag resa till Paris för oss :). Vi åker dit den 17/5 o hem den 20/5. Köpte en deal på ett hotell 6 km från Disneyland för bra pris, 3 nätter för 3 pers för 1065:-. Tyvärr är det ju Kristi himmelsfärd den helgen så flygresan blev dyrare än om vi kunnat åka typ helgen innan. Men eftersom jag går i skolan så funkar ju inte det, då får man bita i det sura äpplet. O eftersom vi inte åker så ofta precis, så må det vara hänt. Sonen  trodde jag lurades när jag berättade att vi skulle dit, o det är första gången han flyger så han blev lite nervös över det. Men det löser sig :). Ser fram emot det, big times :). Har varit i Paris en gång innan o det är ju en fantastisk stad, o det skall bli kul att uppleva det med sonen också.

Idag lyckades jag fota vår middag. Är så himla dålig på det, men idag lyckades jag. Fick tag på jättefin torskrygg som inte ens jag kunde motstå. Torsk är annars inte min största favorit, men torskrygg är ju himla gott.



Tyvärr blev bilden allt annat än bra, så man ser inte färgerna. Det är lite för dåligt ljus i köket helt enkelt. Det är iaf en örtolje- o ostöverbakad torskrygg med potatispuré o en tomat- o musselsås. Det var mycket smaker o jättegott :).

Imorgon kommer dottern med familj hit o då blir det grillning :). Nu är det äntligen vår! Hoppas ni får en härlig helg :).

Praktik!

Japp, som rubriken säger så har jag börjat min praktik. Började i måndags, o hej vad det går undan allting. Är på restaurang Aquarelle i Sisjön, en lunchrestaurang som serverar i runda slängar 800 gäster dagligen. De har dessutom catering in mass, så det händer något hela tiden verkligen. När jag kom dit i måndags kände jag mig verkligen vilse i pannkakan, både för att jag inte hade en aning om vad som väntade och vad som förväntades av mig. O inte hade jag en aning om var allt finns heller, så herregud vad man känner sig bortkommen. Men det är ett gôtt gäng i köket o jag tillhör ju inte typen som ställer mig i ett hörn precis utan ställer frågor om vad o varför de gör saker, o vad det o det innehåller o varför så jag sa efter ett tag att jag hoppas att de orkar med alla mina frågor ;). Men det var lugnt, hellre det än en blyg viol som inte sa bu el bä, var deras allmänna uppfattning (utåt iaf *hihi*). Innan första dagen hade gått så hade de iaf vågat låta mig göra köttbullar o släppt fram mig till stekbordet också.

Veckan hittills har bestått i att skala 10 kg lök, båta 2 kg av dem, steka 45 kg köttbullar, göra fiskpaket, tärna upp 2 lådor squash o en låda auberginer o fräsa dem med en massa grönsaker till ratatouille, mycket av den blev det o idag var den slut (my god). Stekt 500 Wallenbergare o idag har det varit pannkaksstekning mest hela dagen med lite avbrott för annat. Har stekt ca 500 pannkakor o imorgon blir det ca 600 till, totalt skall det vara 1200 pannkakor i morgon eftersom det är ärtsoppa o även fisksoppa i morgon o det är pannkakor till allt. Så jag kan säga att sonen lär inte få pannkakor på ett tag ;).

Innan vi slutade i fredags fick vi våra betyg i storköksgrundkursen och kallköks grundkursen. Blev nöjd eftersom jag fick MVG på båda kurserna, så ännu så länge ser det iaf bra ut. De kurserna vi fått betyg i har jag lyckats få MVG i allihop, så gôtt :). Håller på att försöka få ihop mitt material till mitt specialarbete i Livsmedelshygien o det skall vara klart 2/4 så nu får jag lägga på en rem. Har en del samtal att ringa o det är ju lätt när man jobbar 7-15 el 8-16 varje dag *suck*.

Pappa har hamnat på sjukhus igen. Den här gången efter ett fall hemma o efter det har han fått jätteont i höften o ryggen. Det märkliga är att han varit där en vecka nu o de har fortfarande inte gjort någon undersökning på honom, hmmmm. Då undrar man ju om de inte anser att det är någon idé för att han har sin cancer el om det är så att vi inte fått reda på allt om hans sjukdomstillstånd. Iaf kan jag konstatera att han blivit mycket sämre på kort tid, o det känns naturligtvis jättejobbigt. Det värsta är just nu att han har så ont, o jag tycker det är så hemskt att se. O så får han morfinsprutor o då blir han helt borta. Skitjobbigt för både honom o oss.

Just nu sitter jag o tittar på Mästerkocken. Pasta Bolognese i alla dess former, ja det är ju intressant att se hur de fixar det ;). O sedan desserter efter det, o där verkar ju några vara helt vilse i pannkakan. Vet inte riktigt om jag tycker att den här omgången av programmet är så bra som den första, vad tycker ni?