lördag 6 november 2010

Jaha, här sitter jag!

Kl 7 en lördag morgon! Vaknade 5.45 för att jag var så himla kissnödig. Gick upp o la mig igen, klarvaken! Hallå! Vid den tiden skall man vara trött o sova på lördag. Men inte. Efter 20 min gav jag upp o gick ner o tog mig ett stort glas vatten. Skall strax äta lite frukost, äggen är kokta. Jag kan säga att det här hör liksom inte till vanligheterna. Jag är en riktig tröttmaja på morgonen o är gärna uppe sent på kvällen. Hmmmm, vad är det som händer i kroppen egentligen.

Vi var ju hos min kompis i går. Vi hade en jättemysig eftermiddag hos henne hennes familj. När vi kom dit så hade de precis styckat 2 lamm, o mannen hade benat ur två bringor för att göra rullar av. Dock visste han inte riktigt hur han skulle krydda dem o frågade mig om jag gjort det någon gång. Självklart, sa jag. Så det var bara att sätta igång att pressa massa vitlök o gnida in dem med, salta, peppra ordentligt, en hel del rosmarin o citronpeppar o sedan hackad persilja över det. O så rulla ihop dem o knyta upp dem. Kompisen skrattade bara o sa att jag var hopplös. Kan inte låta bli när det handlar om matlagning, tycker det är så himla kul, o har alltid gjort. Skulle velat jobba i kök av något slag egentligen, men fegar ur eftersom jag inte har någon utbildning.

Sedan var det klippning av oss, så skönt, o sedan satt vi o pratade o pratade o pratade. Så sällan vi får tid till det, så det var så mysigt. Ungarna lekte o spelade spel mm så det var lugnt på den fronten också. Dock var min dag matmässigt nog riktigt dålig. Visst, vi käkade lunch där, kycklingfilé o ugnsbakad potatis o grönsaker. Men grönsakerna var lite för hårda så jag vågade inte riktigt äta tillräckligt av dem. Hade med mig en smothie som jag åt av på eftermiddagen, men jag skulle nog haft med mig något mer kände jag på vägen hem. O middagen blev sådär, minst sagt. Sonen var jättehungrig så han fick färdiga köttbullar m makaroner, mannen hade inte kommit hem så att ställa sig o göra middag typ till mig själv. Nej, det var inte kul. Gjorde en omelett med lite potatis i, inget vidare, men men, det var ju lite mat iaf. Avslutade dagen med en skål med mannagrynsgröt för då var jag hungrig. O alldeles för lite vatten hade det blivit under dagen också. Så gårdagen skall jag nog stoppa långt bak i huvudet, matmässigt iaf. Nya tag i dag.

Sonen skall på kalas på eftermiddagen o det är min tur att gå med. Så det blir till att planera något att ta med o käka eftersom det är 3 timmar. Annars är det inte inplanerat någonting mer. Får se vad som händer mer än tvättning o det vanliga. Skall nog ta en sväng till kyrkogården också, när jag är i stan. Det var 5 år sedan i onsdags min mamma gick bort nu, men det känns nästan som det var igår. Fattar inte hur fort tiden går, o jag saknar henne lika mycket fortfarande. Tänker ofta att det måste jag ringa till mamma o fråga el berätta. O kommer på  mig, att det lär bli svårt. Hon ligger i minneslunden men jag åker upp o tänder ett ljus hos henne iaf. Det är ju trots allt Alla helgonahelgen.

Ha en trevlig lördag :)

3 kommentarer:

  1. Ska oxå tända ljus hos min mamma idag. Vet precis hur du känner...
    Trevlig kväll du med.
    Kram Linda

    SvaraRadera
  2. Har tack och lov alla mina 3 föräldrar i livet, men de börjar bli skruttiga och gamla... Mamma är 71 och drabbades för 5 år sedan av cancer i ena njuren, som opererades bort. Ingen mer behandling behövdes, men nu har hon ju bara en njure kvar. Min styvmor är 63 och drabbades i våras av cancer i urinblåsan. Skrapning gjordes 2 ggr och hon är nu färdigbehandlad. Sen drabbades min pappa av exakt samma sjukdom för 1 månad sedan, och han skrapades i onsdags. Där har vi inte fått provsvaren än... Det lustiga i kråksången är ju att Marita är uroterapeut och pappa specialiserad på att operera nyfödda barn som har problem med urinvägarna... Yrkesskada? Hoppas jag får ha kvar dem alla 3 många, många år till. Ha en bra söndag! Kram
    PS. Du får gärna komma förbi även om du inte hjälper mig med möblerna :)

    SvaraRadera
  3. Ja, Linda, det är inte kul. Men livet får gå vidare.
    Lena, det är ju ändå underbart att få ha dem hos sig så länge som möjligt. Yrkesskada?! Hm, ja kanske det du ;). Men det får man väl inte hoppas på.
    Det kanske jag gör en dag, men som sagt, vill du ha hjälp så hojta till bara :). Tar mig en kvart att komma till dig så det är ju ingen väg.
    Njut av söndagen :). Kram

    SvaraRadera