Funderar o tänker.

Ja, det är vad jag gör numera känns det som. Jag flyger o far o vet snart inte vilket ben jag står på, el är det på huvudet kanske?! Min pappa ringer typ 4 gånger om dagen o tjafsar om att vi inte är färdigpackade i huset. Som om det är vårat fel att de har sparat saker i mååååånga år! Detta ger mig ganska mycket stress, minst sagt. O så sonen då, som man skall läsa läxor, umgås med etc. O idag har mannen åkt in o opererat ett navelbråck, så nu är han väl ute ur räkning i flera veckor, för dels så lär han väl ha ont (o han är ju man, så han kommer väl ha jäääääääääävligt ont, även om de typ har gjort värdens minsta hål!) o dels får han väl inte lyfta något mer än kaffekoppen, typ, på mååååååååååååånga veckor. Så hur mycket hjälp kommer jag ha av honom då?! O så gnäller han då för att han kommer vara sjukskriven o då förlorar man pengar på det. Jamen tjena hejsan, är det jag som bestämt det då? Gnäll hos dem som fixat det!

O när man då pratar om pengar så är jag ju arbetslös (ja, eller hur!!!) o då tjänar man ju storkovan, "not". O hur i hela fridens namn skall jag hinna jobba, när jag skall fixa huset med packandet då? O vem skall då fixa min ersättning? Så gissa om jag har lite gnäll om det hemma också. O igår ringde de mig från en trafikskola på  Hisingen, o frågade om jag fortfarande var tillgänglig för jobb. Jamen, vad svarar man då då? Jag har ju jobbat som trafiklärare tidigare, men slutade pga utmattningsdepression 2005, men slutade jobba 2002 eg, så det känns lite som jag inte vill gå tillbaka o må dåligt igen i det jobbet. Så jag sa, ja, men drog på det. O talade om att med deras arbetstider o att det låg 4 mil ifrån o var helt crazy att ta sig dit o hem i rusningstrafik, o med en 7-åring hemma, så kan jag inte jobba mer än 65 %. För som sagt, jag vill ju inte jobba som lärare mer, men säger jag nej så blir jag ju avstängd från AF. ÄVEN om jag inte söker sånt jobb alls. Blir tokig på sånt.

O idag ringde de mig från ett annat demobolag än dem jag jobbat för innan o frågade om jag kunde tänka mig att jobba för dem. På fredag! Hallå eller, i det andra demobolagets kläder då eller? För man har ju inte privata kläder på sig liksom. Hon var jättetrevlig iofs, så hon har satt upp mig på sin lista, o hon förstod att jag inte kunde den här veckan då liksom. O dem jag demade pizza för har också hört av sig för jobb. Ja, ni fattar att jag snart inte vet vilket ben jag skall stå på eller? Jag vill vara en lugn, balanserad, sansad person som kan vara överallt o alla tillags just nu. Funkar det tror ni?! Nope! Inte alls, o jag har kort stubin hemma, el ledsen, o känner mig inte närvarande överhuvudtaget. Vad fan skall man göra i det här läget? Jag MÅSTE tömma det här jäkla huset, så är det bara. För det skall vara klart 15/10, o det är vääääääääääääääldigt snart. O jag MÅSTE ha pengar, så är det ju bara. Hjääääälp, slänga sig i sjön kanske, så man vaknar till liv el nåt.

O mitt i det här då så har jag ju helgens bravader i huvudet, o jag vill verkligen hålla på med mat. Jag brinner verkligen för det, o det jag helst eg skulle vilja göra, är att jobba i förskola m att laga bra mat, gärna med närproducerade produkter o lära dem en bra kosthållning utan att det för den skull är tråkig mat. Fasen vad kul det skulle vara. Men utan kockutbildning är det väldigt svårt att få såna jobb, så frågan är om jag skall hoppa på o läsa i slutet av november, en ettårig kockutbildning. Ja, ni fattar att min hjärna går på högvarv nu helt enkelt eller?! Undrar om den säger upp sig snart? Ibland känns det så faktiskt. Det är då jag går ut i skogen o plockar svamp, utan telefon.

Nej, nu skall jag fixa klart middagen o sen åka iväg på möte. O mannen har fortfarande inte kommit hem. Undrar om han kommer idag? För jag har inte hört något, så det är ju lite konstigt, kan jag tycka. Men varför ringa till sin fru när man vaknar till liv, det är väl onödigt!

Var bara tvungen att spy ur mig lite innan jag pyser över. Sorry! Kram!