onsdag 26 januari 2011

Ajajaj!

Ont, jag har ont, jätteont :(. Skall ju upp o röntga mina njurar på måndag, nytt försök, o då måste jag ha tagit ett prov av något slag. Sagt o gjort, iväg idag upp till lab och göra det. Jag är ganska svårstucken, men tänkte att nu  när jag gått ner lite grann så kanske det är lättare. Så hon stack, för hon hittade ju ett kärl, o direkt så gjorde det så jäkla ont. O kom bara några droppar. Var för att jag spände mig, sa hon. Ok, hon tog om lite längre ner o det gick bra. Men under tiden kan jag säga att mitt armveck svullnade upp o blev mörkblått! O gjorde så himla ont. Oj, sa sköterskan, kärlet sprack. O mitt huvud snurrade till ordentligt kan jag säga. Så hon hävde stolen bakåt, ryggen alltså ;), o upp med armen o tryckte hårt medan hon ropade in en distriktssköterska. O gissa villken det var som kom in? Vem tror ni? Har ni gissat nu? Japp, bitchen som tog min agraffer. Kände att jag blev ganska tillknäppt o hon kände igen mig kan jag tala om. Oj, är det du! var hennes kommentar. Ja, vad svarar man på det då?! Nej, eller. Jag svarade ingenting. De la ett tryckförband med nån kräm under o sa att de hoppas att det går tillbaka, men det blir nog inte vackert. O jag skall upp imorgon igen, dels för koll av det, o dels ville de ta mitt blodtryck eftersom det snurrar i skallen varje gång jag reser mig upp. Hoppas inte det är bitchen bara. För då tänker jag bli en bitch.

Annars har veckan varit hemma mest hela tiden. I måndags var jag hos min coach, vilket var bra, o så var jag hos bilmeken med eländet eftersom de inte får co-halten, el vilken det nu är. Han bytte lambasond, vilket inte hjälpte, bytte något annat, vilket inte hjälpte o gjorde nåt annat, vilket inte hjälpte. Så det var ingen idé att besiktiga om den igen med tanke på det. *morr* det är vad jag tycker om bilar som inte är hela. Dyrt o tråkigt är det.

Sonen har varit hemma hela veckan eftersom hans förkylning inte vill ge sig riktigt. Så nu är han inte så kul att ha att göra med. Han är uttråkad, minst sagt. I morgon skall han gå till skolan igen iaf, för annars får vi nog tokspel, både han o jag. I vilket fall så fick mannen åka till verkstan idag igen o sedan åka o ombesiktiga eländet. O nej, den gick inte igenom. Så nu har vi en vecka på oss att försöka få ordning på det tills den måste besiktigas igen. O jag misstänker att jag inte kommer att ha någon bil sen. Så nu får mannen fundera på hur det här skall lösas. Tråkigt är det iaf. O syndapengar som är lagda på den om det inte går att fixa den.

Jag har en fundering på att ha en tävling. Så håll utkik i helgen här inne.

Nu skall jag laga lite mat. Ha en trevlig kväll.

5 kommentarer:

  1. Inte roligt med nålar, hoppas de lyckas bättre nästa gång! Ser fram emot tävlingen!! Kram

    SvaraRadera
  2. Åh fy vad jobbigt. Hoppas det är bättre imorgon och ser bättre ut.
    Jag är också väldigt svårstucken och har alltid varit. Tack och lov är jag inte spruträdd och efter att i ett års tid varit och tagit blodprov flera gånger i månaden (jag råkade ut för något som heter druvbörd under min första graviditet och som ledde till att jag var tvungen att ta blodprov ofta) så vande jag mig vid att vara nåldyna.
    ..men aj vad man tröttnar på det!

    Jobbigt med yrseln, har du kollat om det är järnet som är för dåligt värde på? Låter ju lite så nästan.. förutom trycket då..

    SvaraRadera
  3. Hahaha, ursäkta att ajg skrattar pt ditt elände men du skriver det på ett sånt roligt sätt att jag kan inte annat än just skratta. Jag menar -visst fan visste bitchen vem du var. Hallo eller?
    Inte kul det där annars. Jag är oxå svårstucken och ja, det är en lååång & tråkig historia. Hoppas verkligen det går bättre nästa gång.

    KRAMEN på dig min vän!!
    i

    SvaraRadera
  4. Nålar is da shit! Tycker inte om det, det är ett som är säkert. O ännu mindre nu, helt klart. Fy vad jag ser ut, o det är inte ömt, det pulserar i armen. Lyckat, nej inte riktigt.

    M: äter ju blodtrycksmedicin o jag misstänker att trycket gått ner dels pga viktnedgången o dels för att Vitalityn sänker trycket också. Så det är nog det mest troliga. Så jag börjar där.

    Jaha, Srapmoster, du skrattar åt dina kompisar du ;). Jaja, tur man kan glädja någon med sitt elände ;). Skojar bara. Jadå, hon var mycket väl medveten om vem jag var *hihi*. Men hon kunde ju liksom inte vända o gå ut därifrån *fniss*. Inte för att jag hade brytt mig, men labtjejen hade nog undrat liksom *hihi*

    Kram på er.

    SvaraRadera
  5. Ja blir helt svimfärdig när ja läser den första delen av vad du skrivit. Är oxå jätte svår stucken. Usch o fy o bläää för sånt här. Tur man inte är värre sjuk el nåt så man behöver gå igenom detta var o varannan dag.
    KRAM PÅ REJ

    SvaraRadera