Reser mig lite från sjuksängen. Febern har i alla fall släppt, men har ingen ork till någonting. Känner mig som en trött hundraåring typ, som har värk i hela kroppen. Men sonen skall börja skolan idag efter lovet så det var bara till att släpa sig upp. Började ju så där bra eftersom jag bad mannen att ställa klockan o väcka oss eftersom han är hemma fortfarande. Nå, gjorde han det? Nej, naturligtvis inte så då blev det tjat o bråk direkt, för naturligtvis så var det mitt fel att HAN inte väckte oss. Är det inte jävligt konstigt att de kan få till det så bra?! Jag blir skogstokig på sånt att man inte som vuxen människa kan stå för att man gör fel utan måste hitta på en massa ursäkter, undanflykter etc. *Morrrrr*. O bråka på morgonen innebär att man har en skitdag framför sig, speciellt som han som sagt skall vara hemma. Kul födelsedag för honom, för han fyller år idag. O just nu så tänker jag ge fullkomligt blanka sjutton i det.
Nåväl, nu till rubriken. Idag är det alltså tre månader sedan jag opererades. Men det känns som det var igår typ, förutom att värken är annorlunda jämfört med den jag hade på kvällen den dagen. O vikten :). För nu känns det som det börjar hända saker. Javisst, det har hänt hela tiden, men nu känns det liksom om ni fattar vad jag menar. Sista veckan har jag gått ner 2,2 kg o det ger en total viktminskning på 24 kg. Känns eg ofattbart att man kan tappa såpass mycket på den tiden. För när någon säger att han/hon gått ner 24 kg så reagerar man ju med, "Oj, vad mycket!" I alla fall gör jag det. Men när jag säger det till mig själv så reagerar inte min hjärna på det viset utan mer liksom, "jaha". And that's it. Men jag ser det på alla mina överdelar kan jag säga. Jag är en tunikamänniska o har ganska många sådana. O de är stora, minst sagt, nu. Så nu hoppas jag att det snart blir vår så jag kan shoppa lite vårtunikor istället :). I storlek mindre ;).
Japp, det var det för den här dagen tror jag. Nu skall jag försöka få i mig lite fil. O ni som kommenterat i mitt förra inlägg, tack så mycket. Jag hade ingen ork till någonting igår så jag svarar er här. Jag är på bättringsvägen o försöker få i mig både mat o dryck nu. Kram på er :).
Hoppas du friskar på dig snart.. det är verkligen VärdeLöst att vara sjuk sådär och maten ska vi inte tala om. Det blir katastrof när man är dålig.
SvaraRaderaTre månader, man fattar inte att tiden bara försvinner så fort förbi. Jag håller dessutom med om att man inte fattar det där med alla kilon man tappar. Som du säger, om nån Annan säger att de gått ned så mkt blir man imponerad, men när man själv gör det så blir det nästan som en axelrykning.
Jag skrev lite liknande om det i min blogg också, att man inte ser på sig själv att man går ned.
Hemmablind typ..
Krya på dig!
ja tänk vad tiden springer i väg. Skönt att höra att du mår bättre,
SvaraRaderaoch du 24 kg är inte lite, visst är det häftigt!! GRATTIS O KRAM Från Mig!
Japp, tiden går fort. Skänt att du mår lite bättre. På rätt väg då.
SvaraRaderaOch jaa, vad ska man säga. Män- de är ett släkte för sig HELT KLART!! hahaha...
Kramen i
Tiden rusar iväg inte klokt alltså och som du skriver man fattar inte själv att man har gått ner så pass mycket. Andra ser men inte vi. Tunnikor älskar jag också och dom som jag köpte sist o gillar kommer jag nog att försöka sy in, om det ser bra ut förstås.Dock kunde jag inte låta bli att gå till butiken KAPP AHL och inhandla 2 nya när det var rea på rean. Dessa är mitt nya jag sa jag till mig själv i butiken jag är bjuden på en 50 o en 60 års fest i januari så då är man liksom lite tvungen att köpa något nytt... Sjukdomar av alla de slag blir nog än värre för oss som är opade så länge vi inte äter,dricker och får i oss den näring vi behöver jag hoppas du har närinspulvret RESOURCE hemma och tar av det varje dag blanda det i frukostfilen t.ex.
SvaraRaderaför min del är det 3 månader och 16 dagar sedan jag gjorde min operation + 14 dagar före med "flytkost" och under den tiden har även jag rasat en massa kilon och jag fattar nada var dessa 25 kilon har suttit...men det syns ju då jag var tvungen att införskaffa mig ett par nya byxor.Kolla bloggen min så får du se bilden. Må väl o krya på dig trots en dålig start på dagen så hoppas jag att den blev bra till slut i alla fall. // Ewa
PUSS PÅ DIG!! :)))) HEJHOOO LET`S GO!!!
SvaraRaderaSjälvklart tar jag det lugnt, gäller och passa på när sonen är här, haha
SvaraRaderaMan får ju säga till vad som skall göras, men annars gör han det mesta.
Karar är gjorda på det sättet, vet liksom inte riktigt hur vår skapare tänkte där, hahaha
Griniga gubbar skall hållas kort haha kom i håg det.
Kram