Turbulent dag.

Idag skulle bli en trevlig dag, eftersom mitt goa lilla barnbarn Kasper fyller 1 år idag. Tänk, det är ett helt år sedan jag vid den här tiden befann mig på förlossningen för att vara med när han föddes. Kan inte fatta det riktigt, faktiskt. Nu går han omkring, säger mamma o pappa, älskar att pussas o kramas o är en riktig goskille, men med bestämda åsikter. Fortfarande glad o nöjd med det mesta, precis som när han föddes. Inget skrikigt barn, det inte :). Nåväl, visst vi var inne o firade honom på eftermiddagen, men innan dess var det allt annat än lugnt, kan man säga.

Det började med att far i huset firades av sonen. Inte med frukost på sängen, utan med paket. Fick sen ett telefonsamtal från fodervärden till Kiara, den gula tiken som jag behöll i valpkullen jag hade i våras. Hon bor ju som sagt inte hos mig utan hos en underbar familj i Stenungsund. Mannen ringde mig i morse o talade om att hon vid morgonpromenaden helt plötsligt fått ett ryck o dragit iväg ur skogen o ner på ängen nedanför. Samtidigt hör hon hur tåget kommer o Kiara skäller för fullt. Sen tystnar det helt plötsligt. Det visade sig att hon blivit överkörd av tåget :(. Fy fasen, stackars människor att råka ut för detta. Behöver jag tala om att hon var helt förkrossad?! Hon hade dessutom dåligt samvete för min skull, eftersom hon inte ägde hunden ännu. Jag talade om för henne att hon inte skulle ha det, för det här var ju en ren olyckshändelse, o inget hon kunde göra något åt. Men jag förstår hur hon tänkte.

Sen fortsatte det med ett nytt telefonsamtal. Denna gången från hemtjänsten hos pappa som talade om att han inte kunnat ta sig upp ur sängen i morse. Han hade ramlat i fredags, men när mannen var hos honom igår så var han ok. Visst, han hade ont i kroppen, men det har han pga sin sjukdom, så ingen trodde det berodde på något annat. De sa iaf att han hade väldigt ont i vänsterbenet, foten o höften, speciellt höften. Så då fick kommunsköterskan komma o titta på honom för att se om hon kunde göra något. Hon bedömde det som att höften behövde röntgas, så det beställdes ambulanstransport till Varbergs sjukhus för honom. När jag ringde ikväll dit så fick jag reda på att läkaren inte ansåg att han hade ont i höften, så den hade inte röntgats utan foten. Jävla idiot! Att han hade ont i foten visade sig bero på att han hade fått rosfeber i den. Som om han inte har nog med cancern, nu skulle han få det också. O visar det sig att det är något knas med höften också så vet ni en som kommer skriva i tidningarna om idioter till läkare. Han fick ju morfinsprutor av sköterskan o sedan även av ambulanspersonalen, så det tro fan att han inte reagerade jättemycket när han tryckte på höften.

Kan säga att det ändå var tur att jag åkte in till Kaspers kalas så jag kunde få några riktigt goa kramar från honom o hans storebror. Det behövde jag verkligen. Hoppas ni haft en bättre söndag än jag haft. Imorgon är det skolgång igen. 4 dagar den här veckan.