Livet är outgrundligt.

Jag befinner mig inne hos min älskade dotter o hennes familj. Vi åkte hit, hela familjen, mitt på dagen för att jag bokat tvättid i hennes tvättstuga eftersom jag ju hade så himla många linnedukar o andra dukar o jag ingen mangel har. Tvättade typ 8 maskiner o har fått allt manglat till slut. Lagade middag också o det blev pumpasoppa till förrätt, jättegod var den :). Till varmrätt gjorde jag en renstek som gjordes i stekgryta med kokt potatis, broccoli, morötter, svamp o god sås :). Alla åt med stor aptit :).

Sen var det som sagt dags för tvättstugan o mangling o dottern o jag gick ner. Visste att nu skulle det bli några timmars jobb där nere så hon höll mig sällskap. Efter ett tag var hon tvungen att gå upp i lägenheten o skickade ner mannen med vatten till mig eftersom jag bett henne om det. Rätt som det var när vi stod därnere så bankade det på fönstret o min dotter stod utanför, helt i upplösningstillstånd. Hon bara skrek o innan jag förstod vad som hänt kan jag säga att det rörde sig mycket i huvudet. Det visade sig att hennes pappa hade dött. Allt är ganska oklart, men hennes farmor hade ringt o talat om det efter att polisen varit hos henne o gett henne beskedet. Han hade tydligen somnat in hemma o någon hade ringt till polisen trodde hon. Allt är just nu bara ett stort virrvarr för henne o jag valde att stanna kvar hos henne för att finnas till hands för henne. Visst, hon har sin man, men de har ju också två små barn o kan jag göra något för henne så gör jag naturligtvis det. Så jag skickade hem mannen o sonen o stannade kvar själv. I morgon skall jag köra henne o hennes farmor till bårhuset för att de skall få ta farväl. Tungt, ja, men att hon skall köra själv då finns inte i min värld iaf.

Läser också ikväll på fejjan att hennes gamla fritidsfröken, tillika god vän till mig, att hennes man somnade in under natten igår efter en tids sjukdom, cancer. Alla helgons dag, ja verkligen *suck*. Fy fan vad jag hatar cancer! Han var inte mer än 60 år o en mycket aktiv man inom idrotten i Kba. Nu finns han inte mer. Mina tankar går naturligtvis till familjen idag.

Ja, det är hårt att vara människa ibland, verkligen. Ta vara på varandra o ge dina nära o kära en varm kram!