torsdag 12 januari 2012

Tar jag mig vatten över huvudet nu???

Jag lever mitt liv i allt annat än slow motion, det tror jag att ni kanske har förstått vid det här laget ;). Har alltid varit sån, så det är inget nytt eg. Det nya är väl att, fasen också, man är inte 20 längre. O med åldern ökar visheten sägs det. Men det kanske är så att det missar på vissa ;). Nåväl, tillbaka till livet igen.

Jag har funderat hit o dit på hur jag skall få ihop allt. Det handlar eg till mesta del om studierna då, men det innebär ju att familjen kommer in där på ett hörn, liksom. Min utbildning, till gymnasiekock, är eg slut den 1/11-12. O att gå ut som "bara" gymnasiekock i min ålder, huh så det lät, innebär kanske inte så himla bra läge på arbetsmarknaden liksom. Dessutom så känns det som om jag eg inte har lärt mig så himla mycket på den här utbildningen so far. Det är ju ganska många som talar vääääääääldigt dålig svenska, om man säger så, o flera som inte har någon som helst kökserfarenhet, minst sagt (Va, skall man jäsa degen innan man slänger in den i ugnen???) Ja, ni fattar eller? Det går låååååångsamt, känns det som. Visst, jag förstår att alla skall få samma chans, men det måste ju också gälla om man kan något eller?

Nåväl, iaf så börjar det en högskoleutbildning, på samma skola med samma lärare, till restaurangkock gastronomi, första veckan i september. Men då är jag ju fasen inte klar med min utbildning o den krävs för att jag skall få börja den. O vänta ända tills augusti nästa år, o kanske inte ha något jobb under vintern, våren, känns inte helt igenom lockande. Så jag har diskuterat med min klasslärare om det här o om det ev skulle kunna gå att lösa så jag läser in sept-oktobers kurser innan augusti. Det är eg mest praktiska lektioner i storkök och restaurang det gäller, för de teoretiska är nästan klara. Han stöttar mig i det här, fullt ut, o tror helt klart att jag fixar det, o även mina kökslärare. Men det här kommer innebära att jag får hoppa allt vad "lediga" dagar heter o göra kökslektionerna för 4 el 5 olika lärare, hoppa in i andra klassers lektioner osv. Visst, det har jag inga problem med, men kommer mina betyg bli lidande på det här? El kommer lärarna att fixa det här? Jag kommer att få ha "dagbok" med mig som de får skriva in alla moment, timmar o vilken kurs det tillhör, för att det här skall funka. Men jag är ju jäkligt målinriktad o dessutom tävlingsinriktad o nöjer ju mig inte med ett G liksom, utan topp är det enda som räknas. Korkat kanske, men sån är jag. 2:a då är man rökt. Det kommer alltså bli en tuff vår som står framför mig. Om jag då lägger till att pappa blir sämre o sämre så känns det kanske helt idiotiskt emellanåt när jag tänker på det hela. Å andra sidan så är han väldigt intresserad av min utbildning o tycker att det är jättekul att jag gjort det här valet. Jag kanske istället skall se det som att jag gör det både för hans o min skull. Jag vet fasen inte hur jag skall tänka. För som sagt, jag blir ju inte yngre.....  jäkla skit alltså..... jag vill inte vara 20 men jag vill inte vara snart 50 heller..... Kluven? Japp ;). Min sommar kommer bestå av praktik från midsommar o till sista augusti, utan någon som helst ledighet. Inte så kul för familjen heller, å andra sidan så är det i år o inte nästa, för då är jag klar om jag gör så här. O kan gå ut o jobba, förhoppningsvis på ett bra ställe. Vad säger ni? Är jag helt dum i huvudet som tänker så här? Ge mig ett råd!

2 kommentarer:

  1. Hej! Vi lever bara en gång så gör det du verkligen vill... Det är ju bara en sommar... Jag själv är timvikarie o är tvungen att jobba varje sommar... Men jag tänker jämt att ju mer jag jobbar nu så kommer jag upp i las fortare o då måste dom ju anställa mig så fort det blir nåt ledigt jobb... Så mitt råd är: Gör det du vill för vi kan inte backa tiden... Lycka till... :)

    SvaraRadera
  2. Imsa, du HAR redan bestämt dig! KÖR PÅ!

    Du får kanske aldrig tillbaka den här chansen och om du avbryter så kommer du kanske ångra dig.

    Det är bättre att göra det man vill och sen inse att det kanske blev fel (tveksamt!!) än att inte göra det alls och sen förstå att chansen gick dig förbi.

    Det är ETT år! Din familj kommer att förstå och stötta dig.. jag är övertygad!

    SvaraRadera