När jag kom till pappa igår morse, med fullt med saker för att kunna sitta där o jobba med skolarbete o laga mat under dagen, så satt han i fåtöljen, påklädd o vaken. Så skönt efter att ha lämnat honom kvällen innan dålig. Han hade inte ätit ännu o ville ha frukost, så jag fixade en macka med sylta på till honom o han åt utan några som helst problem. Tänk att så små saker kan få en så glad. Han skämtade o sa att den där räkmackan jag pratat om dagen innan, frös den inne eller..... Så han hade varit helt med fast han var så dimmig o sov mest hela tiden.
Han var uppe nästan hela dagen, åt maten jag lagade, köttkorv med pepparrotssås o kokt potatis som han älskar, fruktsallad till mellanmål o sedan den utlovade räksmörgåsen :). Fast utan bröd utan bara räkorna o ägget, o bröd är ju liksom inte det viktigaste. Min bror o hans familj kom dit vid 11-tiden o sedan kom min man o son eftersom kusinerna ville leka en stund. När min bror gått kom min faster o hennes man, så de åt lunch med oss. Något som dock inte var så bra var att hans ben blev ilsket, flammande rött o varmt, mer o mer under dagen, så när hemtjänsten kom så tittade de på det o när kvällen kom så bestämde vi oss för att kommunsköterska skulle komma o titta på det, eftersom jag var ganska säker på att rosfebern kommit tillbaka. Efter 2 timmar kom de äntligen, dåligt kan jag tycka o hemtjänsten sa det samma, o sa att ja det är det med största sannolikhet, men de kunde inte kontakta läkaren för att säga att han skulle ha antibiotika, utan det fick bli ambulans in till vårdcentralen för att en läkare skulle bedöma det hela. Till saken hör att han har en öppen retur till palliativa vårdavdelningen så sjuksköterskan skall ringa till dem o så skall han få komma dit o så skall de kontakta läkaren eg, men på helgerna verkar det hopplöst att få saker o ting att fungera. Så vi fick åka till jouren där en sköterska sa att nej, ni skall till Varberg, 6 mil bort, o då sa jag bara NEJ. Han skall ha antibiotika o sedan hem igen. Så ambulanskillarna fick vänta på oss eftersom de inte hade så mycket på jouren. Läkaren ansåg dock att han skulle till Varberg eftersom han hade vätska i benen o han tyckte att hans andning var besvärlig. Ja, sa jag, han låter så eftersom han har metastacer i lungorna o ligger ner nu. Sätter ni honom upp så blir det mycket bättre. O han skall inte till Varberg, utan om han skall någonstans så skall han upp till vårdavdelningen. Vilket tjafs vi hade kan jag säga. O han tyckte att jag var mycket besvärlig, det förstod jag. Men efter 20 min diskuterande o när han frågat pappa vad han ville o han sa att han ville hem, inte till Varberg, så fick jag igenom att om det inte går att han får åka hem så skall han på inget villkors vis till Varberg iaf, så hamnade han på vårdavdelningen. Så ambulanskillarna fick köra honom runt huset bara. De bara skakade på huvudet åt läkaren, o sa att det är ju tur att det finns folk som orkar stå emot läkare.
En sak som den här läkaren sa flera gånger var att pappa skulle ha antibiotika i sprutor o vätskedrivande, men när vi kom upp till avdelningen där de pratat med samma läkare, så sa de att han skulle ha kapslar iaf. O de hade frågat honom 2 gånger extra om han verkligen inte skulle ha injektioner, men nej, det skulle det inte vara. Alltså, hur förvirrade är läkare egentligen? Är det bara prestige i allt sånt här eller, o för att jag var besvärlig så villa han visa sin makt el vad? Jag blir så trött! Men nu är pappa på vårdavdelningen iaf, o förhoppningsvis går det vägen med rosfebern o han får komma hem igen o det snabbt eftersom han inte vill vara där. Håll tummarna.
Lite fick jag läst, men kanske inte så mycket som jag tänkt mig precis. Å andra sidan så hade jag en nöjd far på dagen att jag var där hela tiden o fick fixat en del käk o lite sånt där. Så gårdagen var ändå bättre än i förrgår, vilket jag är väldigt tacksam för. Känns jättebra :). Så lite positiva saker händer iaf mitt i alla tråkigheter. Hoppas ni har det bra i kylan, för här är det iaf jäkligt kallt just nu.
O jag vill tacka för de värmande orden på inläggen innan! Uppskattas!
Usch vad jobbigt med en läkare som beter sig så. Bra att du stod på dig. Klart han inte vill till Varberg, vem vill det? :) Hoppas han blir bättre snart. Kram
SvaraRadera