Just nu känns det som om dagarna o veckorna går in i varandra. Prov i skolan i måndags, livsmedelskunskap o frukt o spannmål. Kändes som om det gick bra, förutom en av VG-frågorna som var: Vad är blåsyra? Vet ni det? Jag hade ett stort hål just där så mitt svar blev: Har ingen som helst aning, men det låter jättefarligt :). Undrar vad min lärare tycker om det svaret *hihi*. Men han fick ett svar iaf ;). Vad det är? Jo, det giftiga, farliga ämnet i bittermandel, så ett halvt rätt borde jag ju få, eftersom jag skrev att det lät farligt *hihi*. Annars tror jag det var så gott som full pott på det provet.
Onsdagen hade vi lektion 14-20, så vad gör man då? Stannar hemma o läser till torsdagens prov kanske..... Nope, var inne hos min kompis fiskhandlaren L-C på Kerstins Delikatesser på Feskekôrka o lärde mig filéa fisk. Kände att jag inte hade kläm på det riktigt o vi skulle ha praktiskt prov på torsdagen där läraren valde mellan fisk o kyckling o då skulle det filéas fisken el stycka kycklingen innan vi skulle tillaga den. Så han o hans kompanjon ställde upp o gav mig en ordentlig genomkörare på hur man gör. Vi har ju iofs gjort det 3 gånger, 3 fiskar alltså, men hur mycket lär man sig då då?! Filéade en kolja o 8 torskar, totalt blev det 5 kg filéer, o fick t om beröm för filéerna :). Fick testa en rödspätta o en bergtunga också, men hallå vad de var jobbiga. Fick veta att det var 2 fel på dem...... de var för färska, fiskade dagen innan, o de behöver ligga nästan en vecka innan man filéar dem tydligen för annars är de så stela o slemmiga. Det andra var att de leker nu i januari så de är så magra o tunna, vilket ju gör att det är skitsvårt att få till fina filéer. Lite meckigt alltså, så han sa att jag skulle komma tillbaka i slutet av februari så kör vi ett gäng plattfiskar då istället för då är det tjockare o betydligt lättare att hantera. Vilken tur man ändå har att man har goda vänner som låter en komma o träna på det viset. Jag menar, det kunde ju ha blivit jättemycket spill för dem om jag totalt misslyckats. Men när jag sa att jag tänkte så sa han bara att jag skulle sluta med det tänket. Blir det inte tillräckligt bra så säljer vi faktiskt fiskfärs också *hahaha*. Skönt med den inställningen, även om jag naturligtvis inte riktigt kunde släppa tanken. Frun som inte får misslyckas, känner ni henne?! Jag gör det ;).
Torsdagsmorgon hade vi praktiskt prov i varmköket o det blev inte fisk :(. Utan kyckling istället eftersom fisken inte gick att få fram sån som hon ville ha till rätt pris. Nåväl, stycka kyckling är inga problem, så det var lugnt. Sen skulle vi koka ljus fond på skrovet, inga större problem heller. O sen tillaga två portioner av vilka delar vi ville. Jag valde filéerna, tyvärr säger jag i efterhand, o delade dem i mindre bitar som jag rullade in i bacon o brynte. Tillsatte fond, vitlök o en massa dragon o lät koka en stund. Sen silades fonden o kokades ihop med grädde o tillsatte röd paprika, morotsslantar o strimlade sockerärter. Hade ris till. Sedan skulle det läggas upp för bedömning av vår lärare i varmkök, vår klasslärare som är kökschef i botten, vår livsmedelshygienlärare o han som lägger scheman. Allt för att inte läraren skall vara för färgad av vårt vanliga jobb i köket. Det bedömdes också hur vår mise en place, alltså hur vi planerade vårt arbete med maten under tiden o förberedelser så vi slapp springa iväg en massa för att hämta grytor, råvaror etc, utan kunna stå kvar vid spisen o bänken hela tiden. Även hygienen med kycklingen bedömdes o hur vi höll i ordning, o fonden, hur den blev, o sedan portionsstorlek o utseende o smak. Ganska många delar i det hela alltså. Jag fick MVG på allt utom att jag la upp för stor portion ris o kycklingen hade fått gå liiite för länge så den blev lite torr tyvärr. Inte mycket, men för mycket *suck*. Gissa om jag var sur! Men det fanns de som fick underkänt på sin planering, storlekar o hygienen vid hanteringen av råvarorna, o det hade jag fått tokspel om jag fått kände jag. Kan leva med lite för mycket ris o en aning för torr kyckling kände jag. Schemaläggaren var mycket imponerad av vår mat iaf, o blev salig när han fick reda på att han mycket gärna kunde få vara med vid nästa prov ;). Då blir det ett prov ihop med kallköket, en tre-rätters middag, som vi skall planera o sätta ihop själva utifrån vissa valda råvaror. Sånt här gillar jag :).
På eftermiddagen var det dags för Livsmedelshygienprovet jag missade veckan innan. Hade lite hål i huvudet på ett par frågor, så jag får se imorgon hur det gått, för då får jag tillbaka det.
Som ni förstår har veckan verkligen bestått av att laga mat i skolan, o nästa vecka blir det likadant. Med undantag för att vi är lediga på torsdag. Herregud så skönt! Men jag är naturligtvis inte ledig, för jag skall passa minsta barnbarnet från lunch. Mamma skall iväg på en grej, storebror är på dagis, så det blir han o jag. Men känner jag honom rätt så kommer han att sova middag en hel del av tiden, tyvärr. Men mysigt skall det bli iaf :). Har inte träffat dem sen måndagen för 13 dagar sen, eftersom de har varit i Egypten, hela familjen. Så japp, jag har saknat dem, massor!
Igår var vi i Trollhättan hos farmor, eftersom vi inte varit där på länge. Tog en sväng förbi pappa på vägen dit, med lite pannbiff med lök o potatismos, enligt hans beställning :). Ibland tycker han den plastförpackade maten de får från storkök bara är för tråkig o då fixar jag det han vill ha. O pannbiff var en beställning, som utföll till stor belåtenhet. Fast hela veckan har han fått mat från mig, dels hemifrån o dels från skolan. Så det har inte varit någon "plastmat", som han kallar den, alls. Jag kan förstå att han tycker den är tråkig, för den smakar inget, luktar inget o har typ ingen färg alls. O han har i alla år lagat väldigt mycket o god mat, o så då få så tråkig mat, ja det kan inte vara någon hit. Så när jag har gjort för mycket mat, o mannen ändå får lunch med sig, så får han alltid mat av mig. Vilket han uppskattar mycket. Eller också åker vi dit o lagar mat hos honom, så det blir lite matlukt i lägenheten.
Idag har det varit pluggande inför tisdagens teoretiska varmköksprov. Det är många franska termer, vilka grundsåser o hur man gör dem, bl.a. som skall kunnas o redogöras för. Men det är jag inte speciellt bekymrad för. Det känns som jag har koll på det mesta här, som tur är. Men håll tummarna för mig, det behövs alltid.
Ha en riktigt go söndagskväll :).
söndag 29 januari 2012
måndag 23 januari 2012
Någon där uppe......
tycks inte gilla mig helt enkelt. För idag fick jag reda på att skolan inte hade fått beviljat sin ansökan om restaurangkock på yrkeshögskolan. Det var tydligen ingen av alla skolor i Sverige som ansökt om att få som fick beviljat. *suck* säger jag bara. Jag som bestämt mig för att öka tempot radikalt o gå den under nästa läsår. Är så besviken nu. Det verkar som allt jävlas just nu, finns inte mycket mer som kan hända nu faktiskt. Så nu vet jag inte hur o vad jag skall göra. Läsa på i högt tempo o bli färdig i slutet av augusti med en veckas ledigt under hela sommaren, el läsa lågt tempo o bli klar 1/11-11?! Skall jag satsa på att ev söka in på bageri- o konditorslinjen som börjar i augusti för att bredda mig mer? Jag vet inte just nu någonting. Känner mig väldigt ambivalent.
Idag började vi kl 9.00, hade sista skrivningen i livsmedelskunskap, så nu är den kursen slut. Testet handlade om frukt o det kändes inte som det var några problem. Hade två frågor som det var totalblackout på, så det blev ett halvt svar på dem. Men bättre det än inget alls. Så jag får se i veckan hur det har gått med det ämnet. Hoppas att det blir ett MVG i det också. Håll tummarna för mig. Provet tog en halvtimme att skriva, jag satt i kö in till stan i 40 min, o efter testet slutade vi. Kändes ju lite som att det var lite onödigt att ha bara det ämnet. Sen hem, efter att ha handlat lite. Fyndade lite på COOP, en kalkonstek för 49:-/kg :), o en förpackning med anka, 2 bröstfiléer, för 89:-. Helt ok :).
Sen hem o äta lite lunch för att sedan åka till veterinären med hundarna för besiktning för friskintyg o vaccination av dem. De fick MVG, jätteskönt :). Man vet ju aldrig, de kan ju ha fått någon skit nu när det är så mild vinter. Men icke sa nicke, bara ++++++ hela vägen :). Sen hämta sonen på fritids o hem en sväng till pappa. Han mådde inget vidare, blödde näsblod o kände sig ostabil hela han. Var inget kul alls att se honom sådan, o det varierar verkligen från dag till dag. O så hem igen, lämna hundar o byta om för vi skulle ha gemensam middag på skolan, hela klassen. Det är tydligen alltid så när det börjar en ny klass, att de blir bjudna på 3-rätters middag i skolan. Mannen o sonen åkte med in till stan för mannen skulle hämta en bil på jobbet eftersom han skall till Vänersborg i morgon på jobb.
På middagen blev mitt val: Carpaccio på oxfilé med rostade pinjenötter, parmesanost o olivolja. Det var gott :). Till varmrätt valde jag anka á la orange med pommes Anna. Vet inte vad jag skall säga eg om ankan. Smaken var det väl inget fel på direkt, men den var seeeeeeg :(. Inte så som jag ville ha den iaf. Till dessert valde jag svartvinbärssorbetmed bär av några olika slag. Behöver jag säga att jag inte åt upp all mat ;)?! O my god, vad det var liiiiite för mycket för mig. Sen var det hem för att hämta hundarna, som jag har veckomatte till just nu eftersom det är liiiiite mycket just nu. Så in till Gbg igen med dem till tjejen som har dem under veckorna, så nu är det alldeles tyst i huset.
Känner mig som jag tillbringat dagen mest i bilen ;). I mogon blir det varmkök med tillverkning av pasta. Skall bli intressant att göra :). Nu är det natten, så suss gott!
Idag började vi kl 9.00, hade sista skrivningen i livsmedelskunskap, så nu är den kursen slut. Testet handlade om frukt o det kändes inte som det var några problem. Hade två frågor som det var totalblackout på, så det blev ett halvt svar på dem. Men bättre det än inget alls. Så jag får se i veckan hur det har gått med det ämnet. Hoppas att det blir ett MVG i det också. Håll tummarna för mig. Provet tog en halvtimme att skriva, jag satt i kö in till stan i 40 min, o efter testet slutade vi. Kändes ju lite som att det var lite onödigt att ha bara det ämnet. Sen hem, efter att ha handlat lite. Fyndade lite på COOP, en kalkonstek för 49:-/kg :), o en förpackning med anka, 2 bröstfiléer, för 89:-. Helt ok :).
Sen hem o äta lite lunch för att sedan åka till veterinären med hundarna för besiktning för friskintyg o vaccination av dem. De fick MVG, jätteskönt :). Man vet ju aldrig, de kan ju ha fått någon skit nu när det är så mild vinter. Men icke sa nicke, bara ++++++ hela vägen :). Sen hämta sonen på fritids o hem en sväng till pappa. Han mådde inget vidare, blödde näsblod o kände sig ostabil hela han. Var inget kul alls att se honom sådan, o det varierar verkligen från dag till dag. O så hem igen, lämna hundar o byta om för vi skulle ha gemensam middag på skolan, hela klassen. Det är tydligen alltid så när det börjar en ny klass, att de blir bjudna på 3-rätters middag i skolan. Mannen o sonen åkte med in till stan för mannen skulle hämta en bil på jobbet eftersom han skall till Vänersborg i morgon på jobb.
På middagen blev mitt val: Carpaccio på oxfilé med rostade pinjenötter, parmesanost o olivolja. Det var gott :). Till varmrätt valde jag anka á la orange med pommes Anna. Vet inte vad jag skall säga eg om ankan. Smaken var det väl inget fel på direkt, men den var seeeeeeg :(. Inte så som jag ville ha den iaf. Till dessert valde jag svartvinbärssorbetmed bär av några olika slag. Behöver jag säga att jag inte åt upp all mat ;)?! O my god, vad det var liiiiite för mycket för mig. Sen var det hem för att hämta hundarna, som jag har veckomatte till just nu eftersom det är liiiiite mycket just nu. Så in till Gbg igen med dem till tjejen som har dem under veckorna, så nu är det alldeles tyst i huset.
Känner mig som jag tillbringat dagen mest i bilen ;). I mogon blir det varmkök med tillverkning av pasta. Skall bli intressant att göra :). Nu är det natten, så suss gott!
lördag 21 januari 2012
Allmänt surr....
Om man säger som så här, min vecka har varit nåååååågot kaotisk. Lämna sonen på fritids, skolan, till pappa på sjukhuset efter skolan o sen försöka hinna med att umgås med familjen. Tror ni att det har gått ihop??? Nope! Skulle haft prov i Livsmedelshygien i onsdags men min hjärna sa upp sig. Så jag ringde läraren o förklarade läget o sa att jag ville inte skriva ett dåligt prov, eftersom då får jag inte skriva om det. Bättre att skriva nästa vecka istället då. O det var inga problem. Ok, en sak mindre iaf. På torsdag em kom pappa hem från sjukhuset vilket han tyckte var väldigt skönt. Speciellt som det var handboll på tv:n på kvällen o nu fick han i lugn o ro titta på den matchen. Var där när han kom hem eftersom jag hade fått handla för honom så det fanns lite i kylen iaf. Vi gjorde smörgåstårtor o smörgåstårtsbakelser i kallköket på onsdag em så han fick en bakelse dessutom. Så här blev de:
Bilden fick någon dimma, fattar inte varför. Pappa o Kristian tyckte de var mycket goda, jag åt en tredjedel o sen sa jag blä. Det är inget för mig längre, helt klart. Jag fick också göra en beställningstårta till en av lärarna på skolan, o sånt är ju lite kul. Han är bartenderlärare o bjöd sina elever på den. Jag gick på toa när de åt den, o när han såg mig så ropade han in mig o jag fick en stor applåd av eleverna :). Lite kul.
På torsdagens varmkökspass styckades det kyckling, o det hade jag ju gjort några gånger innan så det var inga problem. Sedan fick vi fria händer vad vi tillaga av den, o vilka delar vi ville använda. Jag valde att skära ur filéerna o använda dem. Fyllde dem med hackad schalottenlök, hackad vitlök, soltorkade tomater, rökt skinka, dijonsenap, färsk chili, hackad persilja, salt, peppar, basilika o mozzarella. Gjorde en ficka o stoppade i fyllningen samt la lite i den lösa filén o sen band jag ihop den. Serverade med bred pasta, frästa champinjoner o paprikastrimlor i olika färger o en örtolja. Det här blev resultatet:
Det blev en hel del över eftersom jag inte äter mer än en halv filé, så jag köpte med resten hem till mannen som hade det till lunch på jobbet dagen efter. Han var mycket nöjd.
På fredagen var det ännu ett varmkökspass o då skulle det benas ur en kotlettrad o sedan skulle det bindas upp kött. Kotlettrad o bogstek var det vi fick välja på. Jag o en tjej valde bogsteken o gjorde en klassisk stek i gryta, bräserad med en massa grönsaker o lite kryddor. Sen hade vi pressad potatis, kokta morötter, pressgurka, gelé o gräddsås till det. Några fick ett väldigt torrt resultat på sin stek, mycket kanske för att de hade för lite vätska i grytan. Men som tur var så blev inte våran torr. Det är ett lotteri det där ibland.
Åkte hem till pappa efter skolan o igår var han så snurrig. Man vet inte om det är medicinerna el infektionen som gör det, men att det är något av det är helt klart. Vad värre var var att han drömt mardrömmar på natten o ramlat ur sängen, o det känns lite olustigt. Dels slår han ju sig en del o dels att han inte kan få sova lugnt. O det beror på medicinen, det vet de. En del av hans mediciner ger den här biverkan, o det måste ju vara hemskt. Hoppas att det går över iaf.
Igår på lektionen blev en klasskamrat o jag utropade av vår klasslärare o vår kökslärare. Vi blev anklagade för att ha uttalat oss rasistiskt, vilket jag inte fattar för jag passar mig jäkligt noga för vad jag säger. Den andra tjejen sa direkt att ok, så o så har jag sagt, men att det inte var riktat till någon i klassen, så hon visste vad det handlade om. Men jag hade verkligen ingen aning o kan säga att jag blev alldeles ställd o kunde inte säga någonting alls till mitt försvar, för jag visste inte vad jag skulle försvara mig mot. Jag är verkligen inte rasist, jag har jobbat med en massa olika nationaliteter av människor under alla mina år som trafiklärare o har aldrig haft några problem med dem. Jag har dessutom varit gift med en rasist av stora mått o har i alla år under vårat äktenskap sagt att han inte får uttala sig på de sätten, o speciellt inte inför dottern som då var liten. O när hon någon sagt något åt det rasistiska hållet har jag alltid sagt att det inte är ok. Så nej, jag kunde inte känna igen mig alls i det här. För mig spelar det ingen roll om man kommer från Kina, Danmark el Sverige, om man har sneda ögon el rosa elefanter i håret, typ. O så bli anklagad för något sånt här, det var verkligen droppen. Dessutom kommer de som har svårt med språket väldigt ofta till mig o frågar vad ord betyder o vad som menas med saker under lektionerna. Så jag blev först helt ställd, sen blev jag jävligt förbannad, skalade potatis o morötter så det sprutade om det, muttrande, o några av de unga killarna kom o frågade vad som hänt. O de blev helt ställda o sa att hur fan kan de säga att DU är rasist av alla. Som aldrig pratar om hudfärg, nationalitet el något sådant utan snarare säger att vi får lugna oss när vi är igång. Det är ju fasen inte klokt. Ja, ni fattar läget då liksom.
Fortsatte med maten i ilska, o ledsen naturligtvis. Först kommer man o ber om hjälp o sen sticker man kniven i ryggen på en. Sånt är inte ok för mig. De andra såg ju naturligtvis att jag var arg o kom flera gånger till mig o sa att jag skulle släppa det hela, men det gick bara inte. Sen kom vår klasslärare o sa att han hoppades inte att jag tog illa upp! Kan säga att då blev jag så jävla arg så jag fullkomligt exploderade o han fick reda på att det hade jag gjort, mycket. O att jag inte accepterade såna här jävla påhopp, o att det var ingen idé att någon kom o bad mig om hjälp överhuvudtaget någon mer gång. För jag vill inte veta av sånt här, för jag har aldrig överhuvudtaget uttalat mig rasistiskt om någon. Kan säga att han blev väldigt ställd över mitt utbrott o när jag avslutade, i tårar för att jag var så jävla arg, med att sånt här kan göra att jag väljer att hoppa av utbildningen höll han på att få spader nästan. För precis så känns det. Vad vi svenskar än säger så kan det vändas till att vi är rasister o frågan är vilka det är som rasister egentligen. Kan säga att jag gillar våran klasslärare egentligen men igår stod han inte högt i kurs. Mina klasskamrater höll sig undan o tittade naturligtvis på oss under den här diskussionen, men sånt bekommer inte mig. Jag sa till honom att jag misstänkte vem el vilka det här kom från o att jag inte accepterar det här utan då får de fan ta mig komma o tala om vad det är jag har sagt. Då kläcker han ur sig att han ville att jag skulle vara med under samtalet när de tog ut oss två, för eg var det mest riktat till den andra tjejen som verkligen uttalat sig. Så jag vet fortfarande inte vad det hela gällde, o vad som händer. För just nu har jag mest lust att ge fan i allt. Vilka jävla småskolefasoner. Här finns folk i klassen som är fruktansvärt grova i mun o uttalar sig o raljerar om sex o könsdelar med höga röster. O det snackas det inte om, som jag sa till läraren. För det finns faktiskt elever som kommit hit o har hemska upplevelser med sig i bagaget, kanske det vore bättre om man tog tag i det. Ja, vilken jävla fredag. Så här är jag, rasisten. Det lustiga i det hela är att vi har en tjej som kommer från Java, o hon kom o frågade vad det var med mig, varför jag var så arg. O när jag sa att jag blivit anklagad för att vara rasist så såg hon ut som ett stort frågetecken. O frågade hur någon kunde få mig till det, alla ber ju mig om hjälp o får hjälp, oavsett vem det är som frågar. Så hon kunde inte fatta det heller. Man undrar ju vart sånt här kommer ifrån. Men som sagt, de kan glömma att komma o be om hjälp i fortsättningen, men det klart då är jag väl rasist för att jag inte hjälper dem också.
Ursäkta mitt arga inlägg, ni som orkat läsa det. Ha en trevlig helg.
Bilden fick någon dimma, fattar inte varför. Pappa o Kristian tyckte de var mycket goda, jag åt en tredjedel o sen sa jag blä. Det är inget för mig längre, helt klart. Jag fick också göra en beställningstårta till en av lärarna på skolan, o sånt är ju lite kul. Han är bartenderlärare o bjöd sina elever på den. Jag gick på toa när de åt den, o när han såg mig så ropade han in mig o jag fick en stor applåd av eleverna :). Lite kul.
På torsdagens varmkökspass styckades det kyckling, o det hade jag ju gjort några gånger innan så det var inga problem. Sedan fick vi fria händer vad vi tillaga av den, o vilka delar vi ville använda. Jag valde att skära ur filéerna o använda dem. Fyllde dem med hackad schalottenlök, hackad vitlök, soltorkade tomater, rökt skinka, dijonsenap, färsk chili, hackad persilja, salt, peppar, basilika o mozzarella. Gjorde en ficka o stoppade i fyllningen samt la lite i den lösa filén o sen band jag ihop den. Serverade med bred pasta, frästa champinjoner o paprikastrimlor i olika färger o en örtolja. Det här blev resultatet:
Det blev en hel del över eftersom jag inte äter mer än en halv filé, så jag köpte med resten hem till mannen som hade det till lunch på jobbet dagen efter. Han var mycket nöjd.
På fredagen var det ännu ett varmkökspass o då skulle det benas ur en kotlettrad o sedan skulle det bindas upp kött. Kotlettrad o bogstek var det vi fick välja på. Jag o en tjej valde bogsteken o gjorde en klassisk stek i gryta, bräserad med en massa grönsaker o lite kryddor. Sen hade vi pressad potatis, kokta morötter, pressgurka, gelé o gräddsås till det. Några fick ett väldigt torrt resultat på sin stek, mycket kanske för att de hade för lite vätska i grytan. Men som tur var så blev inte våran torr. Det är ett lotteri det där ibland.
Åkte hem till pappa efter skolan o igår var han så snurrig. Man vet inte om det är medicinerna el infektionen som gör det, men att det är något av det är helt klart. Vad värre var var att han drömt mardrömmar på natten o ramlat ur sängen, o det känns lite olustigt. Dels slår han ju sig en del o dels att han inte kan få sova lugnt. O det beror på medicinen, det vet de. En del av hans mediciner ger den här biverkan, o det måste ju vara hemskt. Hoppas att det går över iaf.
Igår på lektionen blev en klasskamrat o jag utropade av vår klasslärare o vår kökslärare. Vi blev anklagade för att ha uttalat oss rasistiskt, vilket jag inte fattar för jag passar mig jäkligt noga för vad jag säger. Den andra tjejen sa direkt att ok, så o så har jag sagt, men att det inte var riktat till någon i klassen, så hon visste vad det handlade om. Men jag hade verkligen ingen aning o kan säga att jag blev alldeles ställd o kunde inte säga någonting alls till mitt försvar, för jag visste inte vad jag skulle försvara mig mot. Jag är verkligen inte rasist, jag har jobbat med en massa olika nationaliteter av människor under alla mina år som trafiklärare o har aldrig haft några problem med dem. Jag har dessutom varit gift med en rasist av stora mått o har i alla år under vårat äktenskap sagt att han inte får uttala sig på de sätten, o speciellt inte inför dottern som då var liten. O när hon någon sagt något åt det rasistiska hållet har jag alltid sagt att det inte är ok. Så nej, jag kunde inte känna igen mig alls i det här. För mig spelar det ingen roll om man kommer från Kina, Danmark el Sverige, om man har sneda ögon el rosa elefanter i håret, typ. O så bli anklagad för något sånt här, det var verkligen droppen. Dessutom kommer de som har svårt med språket väldigt ofta till mig o frågar vad ord betyder o vad som menas med saker under lektionerna. Så jag blev först helt ställd, sen blev jag jävligt förbannad, skalade potatis o morötter så det sprutade om det, muttrande, o några av de unga killarna kom o frågade vad som hänt. O de blev helt ställda o sa att hur fan kan de säga att DU är rasist av alla. Som aldrig pratar om hudfärg, nationalitet el något sådant utan snarare säger att vi får lugna oss när vi är igång. Det är ju fasen inte klokt. Ja, ni fattar läget då liksom.
Fortsatte med maten i ilska, o ledsen naturligtvis. Först kommer man o ber om hjälp o sen sticker man kniven i ryggen på en. Sånt är inte ok för mig. De andra såg ju naturligtvis att jag var arg o kom flera gånger till mig o sa att jag skulle släppa det hela, men det gick bara inte. Sen kom vår klasslärare o sa att han hoppades inte att jag tog illa upp! Kan säga att då blev jag så jävla arg så jag fullkomligt exploderade o han fick reda på att det hade jag gjort, mycket. O att jag inte accepterade såna här jävla påhopp, o att det var ingen idé att någon kom o bad mig om hjälp överhuvudtaget någon mer gång. För jag vill inte veta av sånt här, för jag har aldrig överhuvudtaget uttalat mig rasistiskt om någon. Kan säga att han blev väldigt ställd över mitt utbrott o när jag avslutade, i tårar för att jag var så jävla arg, med att sånt här kan göra att jag väljer att hoppa av utbildningen höll han på att få spader nästan. För precis så känns det. Vad vi svenskar än säger så kan det vändas till att vi är rasister o frågan är vilka det är som rasister egentligen. Kan säga att jag gillar våran klasslärare egentligen men igår stod han inte högt i kurs. Mina klasskamrater höll sig undan o tittade naturligtvis på oss under den här diskussionen, men sånt bekommer inte mig. Jag sa till honom att jag misstänkte vem el vilka det här kom från o att jag inte accepterar det här utan då får de fan ta mig komma o tala om vad det är jag har sagt. Då kläcker han ur sig att han ville att jag skulle vara med under samtalet när de tog ut oss två, för eg var det mest riktat till den andra tjejen som verkligen uttalat sig. Så jag vet fortfarande inte vad det hela gällde, o vad som händer. För just nu har jag mest lust att ge fan i allt. Vilka jävla småskolefasoner. Här finns folk i klassen som är fruktansvärt grova i mun o uttalar sig o raljerar om sex o könsdelar med höga röster. O det snackas det inte om, som jag sa till läraren. För det finns faktiskt elever som kommit hit o har hemska upplevelser med sig i bagaget, kanske det vore bättre om man tog tag i det. Ja, vilken jävla fredag. Så här är jag, rasisten. Det lustiga i det hela är att vi har en tjej som kommer från Java, o hon kom o frågade vad det var med mig, varför jag var så arg. O när jag sa att jag blivit anklagad för att vara rasist så såg hon ut som ett stort frågetecken. O frågade hur någon kunde få mig till det, alla ber ju mig om hjälp o får hjälp, oavsett vem det är som frågar. Så hon kunde inte fatta det heller. Man undrar ju vart sånt här kommer ifrån. Men som sagt, de kan glömma att komma o be om hjälp i fortsättningen, men det klart då är jag väl rasist för att jag inte hjälper dem också.
Ursäkta mitt arga inlägg, ni som orkat läsa det. Ha en trevlig helg.
tisdag 17 januari 2012
Inget flyt precis!
Pappa ligger kvar på sjukhuset med ny rosfeber. Hade några timmars lucka mellan daglektionerna o kvällskursen i Näringslära. Så jag slängde mig snabbt ner till honom, eftersom han behövde några saker. Han var ganska pigg o antibiotikan hade satts in i rätt tid för infektionsvärdet hade gått ner radikalt. Så skönt att man gör något rätt iaf, o att han blir bättre.
Efter jag varit hos honom åkte jag in till dottern för att få mig lite upptankning av gos av barnbarnen. De åker till Egypten idag o blir borta en vecka så jag var bara tvungen. O hur mysigt är det inte när den store säger: "Åh momo tommer! Kycke om momo!" Älskade unge! O är superbusig mest hela tiden. O lilleman som pussar en så man blir blöt i hela ansiktet *hihi*. Det är kärlek! Nu klarar jag mig några dagar till :).
Efter detta o lite kycklingsallad kastade jag mig ut till bilen, hade pappas eftersom mannen o sonen skulle på hockey tillsammans med sonens kompis o pappa. Sätter mig i bilen o skall starta...... o biljäveln startar inte! Har 20 min på mig tills lektionen startar, så det är liiiiite tajt. O naturligtvis är fanskapet en automat så man kan ju liksom inte göra något med den *suck*, dubbelsuck! Provar igen.... Nope. Går runt men tänder inte. Finger mannen, men han var kvar i Kba, ingen hjälp av honom alltså. Nånstans i bakhuvudet har jag för mig att pappa tecknat en försäkring hos Falck, något med assistans mm. Så jag ringer dem, o jodå, mycket riktigt. Satt i en timme o väntade på bärgaren o när han kommer är det en jättetrevlig kille som tyvärr inte kunde göra något för att starta den. Antagligen bränslepumpen trodde han. Jaha, vad göra? Skicka upp den på flaket o köra till verkstad. Jamen tjena, närmaste sådan också. Hur många verkstäder kan jag i Gbg då? Men han hade en liten en ute på Ringön som han använde själv emellanåt, så det fick bli dit. Han talade också om att det ingick fri hyrbil i 3 dygn i försäkringen, kanon. Så han fick åka iväg med bilen, jag fick ingen lektion utan fick sitta hos dottern på kvällen, vilket ju iofs är trevligt men, o mannen fick komma o hämta mig efter hockeyn. O idag får mannen hämta ut en hyrbil när han kommer från jobbet o skall hämta sonen. Pussel pussel mest hela tiden känns det som.
Jaja, det löste ju sig iaf. O positivt är att vikten gått ner helt plötsligt. Fattar inte hur det är möjligt, men faktum är att nu har jag bara 8,4 kg kvar till normalvikt. Låter helt crazy ju! Vet inte ens när jag vägde så här "lite". Hade köpt mig ett par nya kockbyxor o jag tog samma storlek som de andra, men det var en annan modell o de skulle vara 2,5 cm smalare i midjan, så det lät ju bra. Glöm det! De var alldeles för stora så de måste jag åka o byta, för det är ju inte så stor idé o ha för stora kläder känns det som *hihi*. Känns helt tokigt när man köper kläder i storlek 42 o de är för stora. Kan inte vara möjligt att jag kan ha storlek 40 ju. Men men, så är det, gilla läget. O visst gör jag det, tro inte annat, men hjärnan fattar inte det bara.
Nej, nu iväg till skolan. Livsmedelskunskap som skall handla om spannmål, o varmkök står på tapeten idag. Får hoppas att maglagningen går något bättre idag än i fredags ;). Ha en jättebra dag där ute!
Efter jag varit hos honom åkte jag in till dottern för att få mig lite upptankning av gos av barnbarnen. De åker till Egypten idag o blir borta en vecka så jag var bara tvungen. O hur mysigt är det inte när den store säger: "Åh momo tommer! Kycke om momo!" Älskade unge! O är superbusig mest hela tiden. O lilleman som pussar en så man blir blöt i hela ansiktet *hihi*. Det är kärlek! Nu klarar jag mig några dagar till :).
Efter detta o lite kycklingsallad kastade jag mig ut till bilen, hade pappas eftersom mannen o sonen skulle på hockey tillsammans med sonens kompis o pappa. Sätter mig i bilen o skall starta...... o biljäveln startar inte! Har 20 min på mig tills lektionen startar, så det är liiiiite tajt. O naturligtvis är fanskapet en automat så man kan ju liksom inte göra något med den *suck*, dubbelsuck! Provar igen.... Nope. Går runt men tänder inte. Finger mannen, men han var kvar i Kba, ingen hjälp av honom alltså. Nånstans i bakhuvudet har jag för mig att pappa tecknat en försäkring hos Falck, något med assistans mm. Så jag ringer dem, o jodå, mycket riktigt. Satt i en timme o väntade på bärgaren o när han kommer är det en jättetrevlig kille som tyvärr inte kunde göra något för att starta den. Antagligen bränslepumpen trodde han. Jaha, vad göra? Skicka upp den på flaket o köra till verkstad. Jamen tjena, närmaste sådan också. Hur många verkstäder kan jag i Gbg då? Men han hade en liten en ute på Ringön som han använde själv emellanåt, så det fick bli dit. Han talade också om att det ingick fri hyrbil i 3 dygn i försäkringen, kanon. Så han fick åka iväg med bilen, jag fick ingen lektion utan fick sitta hos dottern på kvällen, vilket ju iofs är trevligt men, o mannen fick komma o hämta mig efter hockeyn. O idag får mannen hämta ut en hyrbil när han kommer från jobbet o skall hämta sonen. Pussel pussel mest hela tiden känns det som.
Jaja, det löste ju sig iaf. O positivt är att vikten gått ner helt plötsligt. Fattar inte hur det är möjligt, men faktum är att nu har jag bara 8,4 kg kvar till normalvikt. Låter helt crazy ju! Vet inte ens när jag vägde så här "lite". Hade köpt mig ett par nya kockbyxor o jag tog samma storlek som de andra, men det var en annan modell o de skulle vara 2,5 cm smalare i midjan, så det lät ju bra. Glöm det! De var alldeles för stora så de måste jag åka o byta, för det är ju inte så stor idé o ha för stora kläder känns det som *hihi*. Känns helt tokigt när man köper kläder i storlek 42 o de är för stora. Kan inte vara möjligt att jag kan ha storlek 40 ju. Men men, så är det, gilla läget. O visst gör jag det, tro inte annat, men hjärnan fattar inte det bara.
Nej, nu iväg till skolan. Livsmedelskunskap som skall handla om spannmål, o varmkök står på tapeten idag. Får hoppas att maglagningen går något bättre idag än i fredags ;). Ha en jättebra dag där ute!
söndag 15 januari 2012
Lugnare
När jag kom till pappa igår morse, med fullt med saker för att kunna sitta där o jobba med skolarbete o laga mat under dagen, så satt han i fåtöljen, påklädd o vaken. Så skönt efter att ha lämnat honom kvällen innan dålig. Han hade inte ätit ännu o ville ha frukost, så jag fixade en macka med sylta på till honom o han åt utan några som helst problem. Tänk att så små saker kan få en så glad. Han skämtade o sa att den där räkmackan jag pratat om dagen innan, frös den inne eller..... Så han hade varit helt med fast han var så dimmig o sov mest hela tiden.
Han var uppe nästan hela dagen, åt maten jag lagade, köttkorv med pepparrotssås o kokt potatis som han älskar, fruktsallad till mellanmål o sedan den utlovade räksmörgåsen :). Fast utan bröd utan bara räkorna o ägget, o bröd är ju liksom inte det viktigaste. Min bror o hans familj kom dit vid 11-tiden o sedan kom min man o son eftersom kusinerna ville leka en stund. När min bror gått kom min faster o hennes man, så de åt lunch med oss. Något som dock inte var så bra var att hans ben blev ilsket, flammande rött o varmt, mer o mer under dagen, så när hemtjänsten kom så tittade de på det o när kvällen kom så bestämde vi oss för att kommunsköterska skulle komma o titta på det, eftersom jag var ganska säker på att rosfebern kommit tillbaka. Efter 2 timmar kom de äntligen, dåligt kan jag tycka o hemtjänsten sa det samma, o sa att ja det är det med största sannolikhet, men de kunde inte kontakta läkaren för att säga att han skulle ha antibiotika, utan det fick bli ambulans in till vårdcentralen för att en läkare skulle bedöma det hela. Till saken hör att han har en öppen retur till palliativa vårdavdelningen så sjuksköterskan skall ringa till dem o så skall han få komma dit o så skall de kontakta läkaren eg, men på helgerna verkar det hopplöst att få saker o ting att fungera. Så vi fick åka till jouren där en sköterska sa att nej, ni skall till Varberg, 6 mil bort, o då sa jag bara NEJ. Han skall ha antibiotika o sedan hem igen. Så ambulanskillarna fick vänta på oss eftersom de inte hade så mycket på jouren. Läkaren ansåg dock att han skulle till Varberg eftersom han hade vätska i benen o han tyckte att hans andning var besvärlig. Ja, sa jag, han låter så eftersom han har metastacer i lungorna o ligger ner nu. Sätter ni honom upp så blir det mycket bättre. O han skall inte till Varberg, utan om han skall någonstans så skall han upp till vårdavdelningen. Vilket tjafs vi hade kan jag säga. O han tyckte att jag var mycket besvärlig, det förstod jag. Men efter 20 min diskuterande o när han frågat pappa vad han ville o han sa att han ville hem, inte till Varberg, så fick jag igenom att om det inte går att han får åka hem så skall han på inget villkors vis till Varberg iaf, så hamnade han på vårdavdelningen. Så ambulanskillarna fick köra honom runt huset bara. De bara skakade på huvudet åt läkaren, o sa att det är ju tur att det finns folk som orkar stå emot läkare.
En sak som den här läkaren sa flera gånger var att pappa skulle ha antibiotika i sprutor o vätskedrivande, men när vi kom upp till avdelningen där de pratat med samma läkare, så sa de att han skulle ha kapslar iaf. O de hade frågat honom 2 gånger extra om han verkligen inte skulle ha injektioner, men nej, det skulle det inte vara. Alltså, hur förvirrade är läkare egentligen? Är det bara prestige i allt sånt här eller, o för att jag var besvärlig så villa han visa sin makt el vad? Jag blir så trött! Men nu är pappa på vårdavdelningen iaf, o förhoppningsvis går det vägen med rosfebern o han får komma hem igen o det snabbt eftersom han inte vill vara där. Håll tummarna.
Lite fick jag läst, men kanske inte så mycket som jag tänkt mig precis. Å andra sidan så hade jag en nöjd far på dagen att jag var där hela tiden o fick fixat en del käk o lite sånt där. Så gårdagen var ändå bättre än i förrgår, vilket jag är väldigt tacksam för. Känns jättebra :). Så lite positiva saker händer iaf mitt i alla tråkigheter. Hoppas ni har det bra i kylan, för här är det iaf jäkligt kallt just nu.
O jag vill tacka för de värmande orden på inläggen innan! Uppskattas!
Han var uppe nästan hela dagen, åt maten jag lagade, köttkorv med pepparrotssås o kokt potatis som han älskar, fruktsallad till mellanmål o sedan den utlovade räksmörgåsen :). Fast utan bröd utan bara räkorna o ägget, o bröd är ju liksom inte det viktigaste. Min bror o hans familj kom dit vid 11-tiden o sedan kom min man o son eftersom kusinerna ville leka en stund. När min bror gått kom min faster o hennes man, så de åt lunch med oss. Något som dock inte var så bra var att hans ben blev ilsket, flammande rött o varmt, mer o mer under dagen, så när hemtjänsten kom så tittade de på det o när kvällen kom så bestämde vi oss för att kommunsköterska skulle komma o titta på det, eftersom jag var ganska säker på att rosfebern kommit tillbaka. Efter 2 timmar kom de äntligen, dåligt kan jag tycka o hemtjänsten sa det samma, o sa att ja det är det med största sannolikhet, men de kunde inte kontakta läkaren för att säga att han skulle ha antibiotika, utan det fick bli ambulans in till vårdcentralen för att en läkare skulle bedöma det hela. Till saken hör att han har en öppen retur till palliativa vårdavdelningen så sjuksköterskan skall ringa till dem o så skall han få komma dit o så skall de kontakta läkaren eg, men på helgerna verkar det hopplöst att få saker o ting att fungera. Så vi fick åka till jouren där en sköterska sa att nej, ni skall till Varberg, 6 mil bort, o då sa jag bara NEJ. Han skall ha antibiotika o sedan hem igen. Så ambulanskillarna fick vänta på oss eftersom de inte hade så mycket på jouren. Läkaren ansåg dock att han skulle till Varberg eftersom han hade vätska i benen o han tyckte att hans andning var besvärlig. Ja, sa jag, han låter så eftersom han har metastacer i lungorna o ligger ner nu. Sätter ni honom upp så blir det mycket bättre. O han skall inte till Varberg, utan om han skall någonstans så skall han upp till vårdavdelningen. Vilket tjafs vi hade kan jag säga. O han tyckte att jag var mycket besvärlig, det förstod jag. Men efter 20 min diskuterande o när han frågat pappa vad han ville o han sa att han ville hem, inte till Varberg, så fick jag igenom att om det inte går att han får åka hem så skall han på inget villkors vis till Varberg iaf, så hamnade han på vårdavdelningen. Så ambulanskillarna fick köra honom runt huset bara. De bara skakade på huvudet åt läkaren, o sa att det är ju tur att det finns folk som orkar stå emot läkare.
En sak som den här läkaren sa flera gånger var att pappa skulle ha antibiotika i sprutor o vätskedrivande, men när vi kom upp till avdelningen där de pratat med samma läkare, så sa de att han skulle ha kapslar iaf. O de hade frågat honom 2 gånger extra om han verkligen inte skulle ha injektioner, men nej, det skulle det inte vara. Alltså, hur förvirrade är läkare egentligen? Är det bara prestige i allt sånt här eller, o för att jag var besvärlig så villa han visa sin makt el vad? Jag blir så trött! Men nu är pappa på vårdavdelningen iaf, o förhoppningsvis går det vägen med rosfebern o han får komma hem igen o det snabbt eftersom han inte vill vara där. Håll tummarna.
Lite fick jag läst, men kanske inte så mycket som jag tänkt mig precis. Å andra sidan så hade jag en nöjd far på dagen att jag var där hela tiden o fick fixat en del käk o lite sånt där. Så gårdagen var ändå bättre än i förrgår, vilket jag är väldigt tacksam för. Känns jättebra :). Så lite positiva saker händer iaf mitt i alla tråkigheter. Hoppas ni har det bra i kylan, för här är det iaf jäkligt kallt just nu.
O jag vill tacka för de värmande orden på inläggen innan! Uppskattas!
lördag 14 januari 2012
Tankar
Igår var det ju fredag den 13:e, inget jag tänker på egentligen. Men igår var verkligen en riktig skitdag :(. Den började iofs bra med att sonen, utan att vara arg, gick upp tidigt eftersom han skulle vara på morgonfritids. Det brukar vara lite krig på morgnarna kan man säga annars. Mannen gick strax efter halv 7 o vi kom iväg så vi var på fritids 6.55. Då ringer mannen o frågar var vi är för då hade det inte kommit en buss som det skulle. Jag hade alltså kört förbi honom när jag åkte. Nåväl, jag åkte inte ner o hämtade honom, för precis då kom det en buss. Så jag fortsatte in till Gbg, o inga köer så allt flöt jättebra. Sen började det! In på parkeringen, fram till biljettautomaten o där upptäcker jag.... INGEN PLÅNBOK! Men vad fasen! Hade betalat ett par räkningar kvällen innan o glömt lägga ner den igen *suck*. Jaha, ringa mannen som nu satt på pendeln in till Gbg så han fick komma till mig o fixa parkeringen. O naturligtvis så började bensinlampan lysa också *suck*. Så det var bara för honom att lämna ifrån sig bankkortet så jag kunde fixa dagen. Så det var ju jättebra att han försökte komma iväg tidigt, funkade inte, o inte åkte med mig eftersom vi slutade på samma plats, vid samma tidpunkt iaf.
Sen in o ha varmkökslektion. Där skulle vi filéa vitling o sedan tillaga något av den, o koka risotto. Jag är inte så himla förtjust i vitling, el rättare sagt, några torskfiskar alls, o risotto är inte min favorit heller. Men det är ju just nu en trendrätt ute på restaurangerna så det skall ju göras iaf. Varför jag inte gillar risotto är för att jag inte mår så bra av riset o att det är så kladdigt. Blir ju bara som en jäkla klump i magen. Men jag grep mig an fisken o lyckades iaf bra med filéandet av den. Sen började det. Skulle fräsa lök till risotton, o brände den. Så en gång till bara. Fick igång risotton o började göra en vitvinssås där det skulle vara fräst schalottenlök i. O naturligtvis blev den bränd också, så fick göra om det också. Sen vägrade buljongen att reduceras, kan inte fatta varför, o läraren fattade inte heller, så det var ju bara att göra en bottenredning o mata på fonden istället. Funkade konstigt nog. Sen skulle jag göra lite friterade rotsaker o naturligtvis blev olja för varm så det blev inget med det, för svarta rotsaker..... nej tack. Jamen tjena vad bra det gick allt då. Risotton blev dock till slut ok, enl läraren, o fisken höll sig på mattan i stekpannan. Blev en lite blekare tallrik än jag tänkt mig, men det var bara att gilla läget.
Fick sen telefon från pappas hemtjänst att han blivit mycket sämre o jag behövde fixa näringsdrycker eftersom han hade svårt att få i sig mat. O han kunde nästan inte stå alls längre. Så hämta sonen, hem o sätta igång middagen till mannen o sonen o sen iväg för att fixa det till pappa. Handlade lite till honom som behövdes, o när jag kom bort till honom så sov han. Hemtjänsten kom sedan o då bröt jag bara ihop, för tyvärr är det inte långt kvar nu. Han får mycket morfin o annat smärtstillande o ångestdämpande eftersom han själv tycker att det går alldeles för fort o hinner inte med liksom. O min stora, starka pappa är allt annat än det nu. Fy fan vad jag hatar cancer som bara parasiterar o jävlas. Kan man inte bara få somna in i lugn o ro när man blir gammal. Det är ju vad han alltid velat, o alltid varit frisk tidigare. Jag var kvar hela kvällen hos honom för jag kunde bara inte lämna honom ensam även om han sov. Hemtjänsten är där men inte hela tiden, men igår begärde jag att det skulle vara någon där så att när han vaknar o behöver något så skall det finnas någon där. För även om jag är där så vet ju inte jag vad jag skall göra el hur det skall vara. O jag känner mig lite olustig för det också att vara ensam där om det skulle hända något. Vilken helveteskväll säger jag bara. Tur iaf att "rätt" hemtjänstpersonal jobbade o kunde vara där en hel del med mig. Det är ju inte det att man kan göra något, men jag märker att han är lugnare när jag är där iaf, även om han sover.
Jag valde, efter samrådan med hemtjänsten, att åka hem o sova, för de sa att det inte skulle hända något ännu. O idag blir det till att ta med sig läxböcker, dator o så o vara där hela dagen. Mannen får komma dit med sonen en stund, för jag vill ändå att sonen skall få en chans o träffa sin morfar en sista gång medan han ändå är någorlunda o inte bara få reda på att han dött. Så de får som sagt ta en sväng dit, vet inte om jag tänker rätt, men det känns så.
Fy vad man känner sig maktlös i det här. Man vet ingenting om hur långt det är kvar, kommer det att stanna upp o han får ha det så här ett tag till. Jag vill inte att han dör, han är ju min pappa, min stora starka pappa, som jag alltid kunnat vända mig till med mina frågor om allt. O han har alltid kunnat svara mig o diskuterat. Han har ju stöttat mig, talat om för mig när han tycker att jag gjort fel o fått mig att känna mig trygg. Han skall ju alltid finnas där. Ja, jag vet, det är orealistiskt men så är det bara. Men jag vill inte att han skall behöva ha ont el ha det så här med ångest o smärtor heller. I julas var vi ju hos honom o då var han med o gick o hämtade mat själv. Nu kan han inte ens äta själv. Det gick alldeles för fort! Vi har ju inte hunnit med att prata om allt som vi skulle prata om. Just nu vill jag backa bandet ett par år o hinna med allt. Men det spelar nog ingen roll, för man känner nog alltid att man inte hunnit med allt, även om man försökt. O ens föräldrar är alltid ens föräldrar, o de skall finnas där som de alltid gjort, så är det bara.
Usch vilket tråkigt inlägg. Men jag behöver skriva av mig, bara gråter hela tiden känns det som. O som sagt, jag startade bloggen för min skull, så jag fortsätter att ha den för min skull. Att man får nya vänner är en bonus o det är jag jätteglad för. Även om man inte träffat alla irl, men det kanske kommer, el kanske inte, vem vet. Just nu känner jag mig bara förvirrad o lite övergiven på något sätt. Kan inte förklara riktigt hur jag menar, men det är en sån känsla jag har just nu. Life is a bitch, det är ett som är säkert iaf just nu.
Jag kommer inte hoppa av skolan, det var inte det jag menade i mitt förra inlägg, utan frågan var väl eg om det var vettigt att öka studietakten när jag vet vad jag har framför mig. O när jag skrev det inlägget så var pappa ändå mycket bättre. Det sa bara pang o så hände det här över en natt, känns det som. Så nej, jag hoppar inte av. Jag har valt den här utbildningen för min skull o han har stöttat mig hela tiden i mitt val o har hela tiden tyckt att det är jätteroligt att jag äntligen tog det här valet. Därför är inte tanken att jag skulle hoppa av, även när han går bort. Jag biter ihop, för jag tror att det är bättre för mig att ha något att göra än att bara sitta hemma o sörja. Jag skall göra det här för min, o för hans skull, o jag skall göra det jäkligt bra. Ja, det kommer att vara mycket sorg i vissa saker jag gör eftersom vi alltid haft mycket mattankar o matlagning ihop men det kommer också kännas bra att göra det, tror jag iaf. Så nej, avhopp blir det inget. Gäller bara att lösa det hela nu den här tiden.
Nu skall jag äta lite frukost o sen packa ihop mina saker o åka bort till pappa o hoppas att han har det ok iaf. Sorry för långt o sorgligt inlägg.
Sen in o ha varmkökslektion. Där skulle vi filéa vitling o sedan tillaga något av den, o koka risotto. Jag är inte så himla förtjust i vitling, el rättare sagt, några torskfiskar alls, o risotto är inte min favorit heller. Men det är ju just nu en trendrätt ute på restaurangerna så det skall ju göras iaf. Varför jag inte gillar risotto är för att jag inte mår så bra av riset o att det är så kladdigt. Blir ju bara som en jäkla klump i magen. Men jag grep mig an fisken o lyckades iaf bra med filéandet av den. Sen började det. Skulle fräsa lök till risotton, o brände den. Så en gång till bara. Fick igång risotton o började göra en vitvinssås där det skulle vara fräst schalottenlök i. O naturligtvis blev den bränd också, så fick göra om det också. Sen vägrade buljongen att reduceras, kan inte fatta varför, o läraren fattade inte heller, så det var ju bara att göra en bottenredning o mata på fonden istället. Funkade konstigt nog. Sen skulle jag göra lite friterade rotsaker o naturligtvis blev olja för varm så det blev inget med det, för svarta rotsaker..... nej tack. Jamen tjena vad bra det gick allt då. Risotton blev dock till slut ok, enl läraren, o fisken höll sig på mattan i stekpannan. Blev en lite blekare tallrik än jag tänkt mig, men det var bara att gilla läget.
Fick sen telefon från pappas hemtjänst att han blivit mycket sämre o jag behövde fixa näringsdrycker eftersom han hade svårt att få i sig mat. O han kunde nästan inte stå alls längre. Så hämta sonen, hem o sätta igång middagen till mannen o sonen o sen iväg för att fixa det till pappa. Handlade lite till honom som behövdes, o när jag kom bort till honom så sov han. Hemtjänsten kom sedan o då bröt jag bara ihop, för tyvärr är det inte långt kvar nu. Han får mycket morfin o annat smärtstillande o ångestdämpande eftersom han själv tycker att det går alldeles för fort o hinner inte med liksom. O min stora, starka pappa är allt annat än det nu. Fy fan vad jag hatar cancer som bara parasiterar o jävlas. Kan man inte bara få somna in i lugn o ro när man blir gammal. Det är ju vad han alltid velat, o alltid varit frisk tidigare. Jag var kvar hela kvällen hos honom för jag kunde bara inte lämna honom ensam även om han sov. Hemtjänsten är där men inte hela tiden, men igår begärde jag att det skulle vara någon där så att när han vaknar o behöver något så skall det finnas någon där. För även om jag är där så vet ju inte jag vad jag skall göra el hur det skall vara. O jag känner mig lite olustig för det också att vara ensam där om det skulle hända något. Vilken helveteskväll säger jag bara. Tur iaf att "rätt" hemtjänstpersonal jobbade o kunde vara där en hel del med mig. Det är ju inte det att man kan göra något, men jag märker att han är lugnare när jag är där iaf, även om han sover.
Jag valde, efter samrådan med hemtjänsten, att åka hem o sova, för de sa att det inte skulle hända något ännu. O idag blir det till att ta med sig läxböcker, dator o så o vara där hela dagen. Mannen får komma dit med sonen en stund, för jag vill ändå att sonen skall få en chans o träffa sin morfar en sista gång medan han ändå är någorlunda o inte bara få reda på att han dött. Så de får som sagt ta en sväng dit, vet inte om jag tänker rätt, men det känns så.
Fy vad man känner sig maktlös i det här. Man vet ingenting om hur långt det är kvar, kommer det att stanna upp o han får ha det så här ett tag till. Jag vill inte att han dör, han är ju min pappa, min stora starka pappa, som jag alltid kunnat vända mig till med mina frågor om allt. O han har alltid kunnat svara mig o diskuterat. Han har ju stöttat mig, talat om för mig när han tycker att jag gjort fel o fått mig att känna mig trygg. Han skall ju alltid finnas där. Ja, jag vet, det är orealistiskt men så är det bara. Men jag vill inte att han skall behöva ha ont el ha det så här med ångest o smärtor heller. I julas var vi ju hos honom o då var han med o gick o hämtade mat själv. Nu kan han inte ens äta själv. Det gick alldeles för fort! Vi har ju inte hunnit med att prata om allt som vi skulle prata om. Just nu vill jag backa bandet ett par år o hinna med allt. Men det spelar nog ingen roll, för man känner nog alltid att man inte hunnit med allt, även om man försökt. O ens föräldrar är alltid ens föräldrar, o de skall finnas där som de alltid gjort, så är det bara.
Usch vilket tråkigt inlägg. Men jag behöver skriva av mig, bara gråter hela tiden känns det som. O som sagt, jag startade bloggen för min skull, så jag fortsätter att ha den för min skull. Att man får nya vänner är en bonus o det är jag jätteglad för. Även om man inte träffat alla irl, men det kanske kommer, el kanske inte, vem vet. Just nu känner jag mig bara förvirrad o lite övergiven på något sätt. Kan inte förklara riktigt hur jag menar, men det är en sån känsla jag har just nu. Life is a bitch, det är ett som är säkert iaf just nu.
Jag kommer inte hoppa av skolan, det var inte det jag menade i mitt förra inlägg, utan frågan var väl eg om det var vettigt att öka studietakten när jag vet vad jag har framför mig. O när jag skrev det inlägget så var pappa ändå mycket bättre. Det sa bara pang o så hände det här över en natt, känns det som. Så nej, jag hoppar inte av. Jag har valt den här utbildningen för min skull o han har stöttat mig hela tiden i mitt val o har hela tiden tyckt att det är jätteroligt att jag äntligen tog det här valet. Därför är inte tanken att jag skulle hoppa av, även när han går bort. Jag biter ihop, för jag tror att det är bättre för mig att ha något att göra än att bara sitta hemma o sörja. Jag skall göra det här för min, o för hans skull, o jag skall göra det jäkligt bra. Ja, det kommer att vara mycket sorg i vissa saker jag gör eftersom vi alltid haft mycket mattankar o matlagning ihop men det kommer också kännas bra att göra det, tror jag iaf. Så nej, avhopp blir det inget. Gäller bara att lösa det hela nu den här tiden.
Nu skall jag äta lite frukost o sen packa ihop mina saker o åka bort till pappa o hoppas att han har det ok iaf. Sorry för långt o sorgligt inlägg.
torsdag 12 januari 2012
Tar jag mig vatten över huvudet nu???
Jag lever mitt liv i allt annat än slow motion, det tror jag att ni kanske har förstått vid det här laget ;). Har alltid varit sån, så det är inget nytt eg. Det nya är väl att, fasen också, man är inte 20 längre. O med åldern ökar visheten sägs det. Men det kanske är så att det missar på vissa ;). Nåväl, tillbaka till livet igen.
Jag har funderat hit o dit på hur jag skall få ihop allt. Det handlar eg till mesta del om studierna då, men det innebär ju att familjen kommer in där på ett hörn, liksom. Min utbildning, till gymnasiekock, är eg slut den 1/11-12. O att gå ut som "bara" gymnasiekock i min ålder, huh så det lät, innebär kanske inte så himla bra läge på arbetsmarknaden liksom. Dessutom så känns det som om jag eg inte har lärt mig så himla mycket på den här utbildningen so far. Det är ju ganska många som talar vääääääääldigt dålig svenska, om man säger så, o flera som inte har någon som helst kökserfarenhet, minst sagt (Va, skall man jäsa degen innan man slänger in den i ugnen???) Ja, ni fattar eller? Det går låååååångsamt, känns det som. Visst, jag förstår att alla skall få samma chans, men det måste ju också gälla om man kan något eller?
Nåväl, iaf så börjar det en högskoleutbildning, på samma skola med samma lärare, till restaurangkock gastronomi, första veckan i september. Men då är jag ju fasen inte klar med min utbildning o den krävs för att jag skall få börja den. O vänta ända tills augusti nästa år, o kanske inte ha något jobb under vintern, våren, känns inte helt igenom lockande. Så jag har diskuterat med min klasslärare om det här o om det ev skulle kunna gå att lösa så jag läser in sept-oktobers kurser innan augusti. Det är eg mest praktiska lektioner i storkök och restaurang det gäller, för de teoretiska är nästan klara. Han stöttar mig i det här, fullt ut, o tror helt klart att jag fixar det, o även mina kökslärare. Men det här kommer innebära att jag får hoppa allt vad "lediga" dagar heter o göra kökslektionerna för 4 el 5 olika lärare, hoppa in i andra klassers lektioner osv. Visst, det har jag inga problem med, men kommer mina betyg bli lidande på det här? El kommer lärarna att fixa det här? Jag kommer att få ha "dagbok" med mig som de får skriva in alla moment, timmar o vilken kurs det tillhör, för att det här skall funka. Men jag är ju jäkligt målinriktad o dessutom tävlingsinriktad o nöjer ju mig inte med ett G liksom, utan topp är det enda som räknas. Korkat kanske, men sån är jag. 2:a då är man rökt. Det kommer alltså bli en tuff vår som står framför mig. Om jag då lägger till att pappa blir sämre o sämre så känns det kanske helt idiotiskt emellanåt när jag tänker på det hela. Å andra sidan så är han väldigt intresserad av min utbildning o tycker att det är jättekul att jag gjort det här valet. Jag kanske istället skall se det som att jag gör det både för hans o min skull. Jag vet fasen inte hur jag skall tänka. För som sagt, jag blir ju inte yngre..... jäkla skit alltså..... jag vill inte vara 20 men jag vill inte vara snart 50 heller..... Kluven? Japp ;). Min sommar kommer bestå av praktik från midsommar o till sista augusti, utan någon som helst ledighet. Inte så kul för familjen heller, å andra sidan så är det i år o inte nästa, för då är jag klar om jag gör så här. O kan gå ut o jobba, förhoppningsvis på ett bra ställe. Vad säger ni? Är jag helt dum i huvudet som tänker så här? Ge mig ett råd!
Jag har funderat hit o dit på hur jag skall få ihop allt. Det handlar eg till mesta del om studierna då, men det innebär ju att familjen kommer in där på ett hörn, liksom. Min utbildning, till gymnasiekock, är eg slut den 1/11-12. O att gå ut som "bara" gymnasiekock i min ålder, huh så det lät, innebär kanske inte så himla bra läge på arbetsmarknaden liksom. Dessutom så känns det som om jag eg inte har lärt mig så himla mycket på den här utbildningen so far. Det är ju ganska många som talar vääääääääldigt dålig svenska, om man säger så, o flera som inte har någon som helst kökserfarenhet, minst sagt (Va, skall man jäsa degen innan man slänger in den i ugnen???) Ja, ni fattar eller? Det går låååååångsamt, känns det som. Visst, jag förstår att alla skall få samma chans, men det måste ju också gälla om man kan något eller?
Nåväl, iaf så börjar det en högskoleutbildning, på samma skola med samma lärare, till restaurangkock gastronomi, första veckan i september. Men då är jag ju fasen inte klar med min utbildning o den krävs för att jag skall få börja den. O vänta ända tills augusti nästa år, o kanske inte ha något jobb under vintern, våren, känns inte helt igenom lockande. Så jag har diskuterat med min klasslärare om det här o om det ev skulle kunna gå att lösa så jag läser in sept-oktobers kurser innan augusti. Det är eg mest praktiska lektioner i storkök och restaurang det gäller, för de teoretiska är nästan klara. Han stöttar mig i det här, fullt ut, o tror helt klart att jag fixar det, o även mina kökslärare. Men det här kommer innebära att jag får hoppa allt vad "lediga" dagar heter o göra kökslektionerna för 4 el 5 olika lärare, hoppa in i andra klassers lektioner osv. Visst, det har jag inga problem med, men kommer mina betyg bli lidande på det här? El kommer lärarna att fixa det här? Jag kommer att få ha "dagbok" med mig som de får skriva in alla moment, timmar o vilken kurs det tillhör, för att det här skall funka. Men jag är ju jäkligt målinriktad o dessutom tävlingsinriktad o nöjer ju mig inte med ett G liksom, utan topp är det enda som räknas. Korkat kanske, men sån är jag. 2:a då är man rökt. Det kommer alltså bli en tuff vår som står framför mig. Om jag då lägger till att pappa blir sämre o sämre så känns det kanske helt idiotiskt emellanåt när jag tänker på det hela. Å andra sidan så är han väldigt intresserad av min utbildning o tycker att det är jättekul att jag gjort det här valet. Jag kanske istället skall se det som att jag gör det både för hans o min skull. Jag vet fasen inte hur jag skall tänka. För som sagt, jag blir ju inte yngre..... jäkla skit alltså..... jag vill inte vara 20 men jag vill inte vara snart 50 heller..... Kluven? Japp ;). Min sommar kommer bestå av praktik från midsommar o till sista augusti, utan någon som helst ledighet. Inte så kul för familjen heller, å andra sidan så är det i år o inte nästa, för då är jag klar om jag gör så här. O kan gå ut o jobba, förhoppningsvis på ett bra ställe. Vad säger ni? Är jag helt dum i huvudet som tänker så här? Ge mig ett råd!
söndag 8 januari 2012
Trööööööött!
Har jobbat på MyDog, Sveriges näst största hundutställning i 4 dagar, som ringsekreterare. Så nu är jag trött, tröttare, tröttast. Har haft 4 mycket trevliga dagar, men huvudet blir trött av allt sorl o oväsen som är där, det kan inte hjälpas. Började dessutom dagen idag med att halka på något o ramlade, o slog i vänster knät rejält. O kan säga att jag gjorde det inte en gång, utan 2! På ½ meters avstånd! Jamentjena, hur fan lyckas man liksom. Kan säga att knät är svullet o ömt så det står härliga till nu, efter en dags gående i ringen, inte bra alls. Blir soffläge men inget sovande utan skall plugga till prov måndag o tisdag, *suck*. Livsmedelskunskapen med kött o charkuteri går väl an, men tisdagens prov i arbetsmiljö o säkerhet...... nja, känns inte lika bra kan jag tala om. Så nu är det läsande som gäller i kväll, massor!
Så alla ni andra som inte skall ha lika kul som jag..... ha en fin söndagskväll!
Så alla ni andra som inte skall ha lika kul som jag..... ha en fin söndagskväll!
tisdag 3 januari 2012
Nyårsbilder från bröllopet :)
Jag lovade ju lite bilder o här kommer de. Men jag börjar med en bild från julafton i julstassen ;). Behöver jag tala om att jag är lite trött här, o lite irriterad på sonen som levde rövare en stund ;). Men ni får bortse från minen *hihi*.
O efter en hel del klädbyten under dagen innan avfärd så slutade det med den här stassen. Kände mig först lite sådär att ha svart på mig när det är bröllop. Men jag kan säga att jag var inte ensam om det ;). Det var ju trots allt nyår.
Nu får ni följa med på sagobröllop istället :).
Det vackra brudparet på väg in i kyrkan. Deras två barn, 7 o 10 år är näbbar :).
Det vackra brudparet på väg in i kyrkan. Deras två barn, 7 o 10 år är näbbar :).
Visst är hon vacker, min älskade vän?!
O efter en hel del klädbyten under dagen innan avfärd så slutade det med den här stassen. Kände mig först lite sådär att ha svart på mig när det är bröllop. Men jag kan säga att jag var inte ensam om det ;). Det var ju trots allt nyår.
Vi serverades mycket god mat. Till förrätt, inte fotad, var det toast Skagen, o jag fick en special utan majonäs :). Jättegott var det. Sedan serverades det en jättegod buffé med helstekt oxfilé.....
lättrökta babyrackribs, chipotlemarinerade kycklingspett.......
en glazad lax, med en glaze jag inte kommer ihåg namnet på, men lite styrka i utan att det var för mycket :).....
Tillbehör var majskolvar, cheddarbakade potatishalvor, blandad sallad.......
Coleslaw o ett hembakat jättegott bröd som inte kom med på bild ;) ........
Bruden var lite hungrig vid det här laget ;).....
Det var naturligtvis några såser till det hela, barbequesås, bearnaisse o en vitlökssås.
Till dessert serverades en Baileyspannacotta. Lite för fet o söt för min smak, men alla andra tyckte den var jättegod ;). Sedan skulle det dansas bröllops"vals" naturligtvis. O till slut fick bruden ihop sitt släp också ;).
Jajemen, jag o mannen kunde naturligtvis inte sitta stilla heller när det spelades bra bugglåtar ;).
Det strävsamma paret *hihi*.
Efter en stund kom bröllopstårtan in. Cupcakes med en krämig chokladbotten, chokladmousse ovanpå, ovanpå det en jordgubbsmousse o högst upp en björnbärsmousse (tror jag). Allt täckt med sugarpaste, så sött var inte rätta ordet. Jag åt 1/3 o dumpade naturligtvis ;). Fy vad illa jag mådde. Tur det gick över snabbt iaf.
Brudparet hade lite balansering en stund *hihi*.
Måste bara visa den här underbara bilden. Storebror blev lite inspirerad under dagen o "friade" till lillasyster :). Viss är de gulliga?! Han sätter en jordnötsring på hennes finger *hihi*.
Den här asken hade sonen byggt av Lego dagen till ära o i den förvarades ringen innan vigseln. Så gulligt!
Det sköts fyrverkeri på tolvslaget, o det var inte måttligt med det heller. Jag gick in, gillar inte riktigt fyrverkerier när jag behöver höra dem. De hade också köpt kinesiska lyktor, 30 stycken, men tyvärr hade det satt igång att blåsa rejält så de gick inte att använda :(.
Jag körde, eftersom jag inte tål speciellt mycket alkohol längre, o inte tycker om vin, o ta en taxi på nyårsnatten, nej tack. Jag ville kunna åka hem när jag ville. Kan säga att vi lämnade stället sist, ihop med brudparet *hihi*. Vi körde hem dem, efter att ha röjt borden o lite annat så det inte var så mycket kvar att städa dagen efter. Lite kul, eftersom det här blev en återknytning till vårat bröllop när de var med o röjde på vårat bröllop o åkte hem ihop med oss. Då iofs i taxi, något rundare under fötterna *hihi*. Vi hade, som ni kanske förstår, en jättetrevlig kväll, med en del småhyss för brudparet o många glada skratt. Så var vår nyår, i bilder :). Hoppas ni hade lika trevligt som vi :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)