Allt blir inte riktigt som man tänkt sig.

Igår fyllde dottern år, 23 år! Herregud! Det innebär ju att nu är jag gammal! Eller? För när man har så gamla barn så måste det ju vara så att mamma är väääääääldigt gammal ;)?! O just idag känner jag mig vääääääldigt gammal, eftersom dagen inte blev riktigt som jag planerat den.

Började med fotbollsträning för sonen. Då passade jag på att sticka iväg o köpa avslutningspresenter till fröknarna i skolan, så det är klart till på onsdag. Planering alltså ;). Sen hem o käka lite lunch o släppa hundarna. Får ett infall att ringa min ena kompis, tillika ringsekreterarkollega, som jag visste skulle ha valpar när som helst (hunden alltså). Får en ledsen röst i luren. Tiken hade fått en valp kl 3 på natten som var dödfödd, o hon hade fått dra ut den pga dåligt värkarbete. Så hon var både ledsen o orolig för sin hund. Hon visste ju inte om det fanns fler valpar o tiken hade inga ansatser till värkarbete. Så när vi åkte in till dottern lovade jag att komma o titta o känna på henne, hon bor på vägen. Så iväg, o visst kände jag en valp. O iväg o köpte lite flytande kalk eftersom det kan ge lite skjuts på det hela.

Iväg till dottern o firade henne. Hon hade lagat mat, jättegod, som passade mycket bra för mig :). Hon går på GI o det passar ju mig kanon. Hon hade gjort minipizzor på dinkelmjöl, kycklingspett, köttfärsspett med mozzarellaost i, klyftpotatis, sallad med fetaost i o korv- o köttbullsspett till barnen. Kanongott! Till efterrätt, istället för tårta, hade hon gjort en cheesecake som hette duga :). Det var en browniebotten med jordgubbsfyllning, o den var så himla god så det var bara inte sant. Inte så söt o helt superb i konsistensen, så den hade hon verkligen lyckats med, mums!

Fick telefon av kompisen vid 18.30 om att tiken fortfarande inte fått igång sitt värkarbete utan bara gick omkring o flåsade. Så vid 19.30 var jag borta hos henne o körde henne till Blå Stjärnan, enda veterinärstället med jouröppet i Gbg som kunde ta emot tyvärr. Hon har ingen bil nämligen o är ensam, så det klart jag gjorde det. Mannen o sonen fick stanna hos dottern.

Röntgen visade att där mycket riktigt var en valp kvar, o ultraljud att den levde trots lång tid. Så hon fick frågan om de skulle ge henne starkt värkstimulerande eller kejsarsnitt. Vi diskuterade det hela, o naturligtvis är det ju pingstafton med jourtillägg mm så det är ju inte gratis liksom. O eftersom valpen levde så bestämdes att prova med droppet först. För då skulle man se på en timme om det hände något. Så jag sa att jag kör hem mannen o sonen o kommer tillbaka, för jag ville ju inte lämna henne ensam med detta. Vi var inne hos dem 20.20 o nu var klockan 22. De hade sagt när hon ringde att de tyckte att det var lite bråttom att komma in med tiken.

Nåväl, jag var tillbaka kl 23.10 o då kom veterinären samtidigt o kände på henne o sa att det hände inte så mycket, men hon hade värkar så det skulle gå några minuter till. O för mig är några minuter kanske typ 10 minuter, men det tog 1½ timme innan han kom in igen! Alltså, det är ju lite annat tidsperspektiv tycker jag. O tiken var vid det här laget ganska trött naturligtvis. Då togs beslut om kejsarsnitt eftersom hon inte lyckades öppna sig. Vi satt o pratade o pratade o pratade om allt mellan himmel o gjord o trodde ju kanske inte att det skulle vara något liv i valpen längre. Men efter ca ytterligare 1½ timme hör jag hur det piper i korridoren o in kommer sköterskan med en levande valp :). Trött, eftersom han ju också fått narkos, men vid liv. O min kompis, som ju vid det här laget var ganska irriterad på dem med tanke på deras tidsperspektiv, o orolig för sin hund, började naturligtvis gråta ;). För hon trodde verkligen inte att det skulle bli något bra med det här. Hon fick sätta sig under värmelampa med honom o ha honom innanför tröjan så han skulle hålla värmen. O sen kom de in med mamma, fortfarande halvsövd o groggy. O där fick vi sitta tills hon vaknade till, o kom inte iväg därifrån förrän strax för fyra i morse. Så hem med allihop o sen hem till sängen. Var hemma ca halv fem i morse, så jag kan säga att jag känner mig lätt mosig i huvudet nu, även om jag sovit hela förmiddagen. Undrar hur den här dagen kommer bli?!

Kompisen skall iaf ringa till Blå Stjärnan imorgon o prata med deras chef ang det hela, för på en jour har de alltså en veterinär o en veterinärassistent! Är det riktigt klokt egentligen? Det här gör ju att det blir långa köer o de får prioritera vilka som skall behandlas först liksom. O istället för att kanske behöva betala ca 4.000 i självrisk o tillägg så åker min kompis på ca 6.500:- i de här avgifterna, eftersom de räknar hela tiden man är där. O deras tidsperspektiv, när de säger att det skall gå ca 10 min så tar det istället 1½ timme, känns inte ok för mig iaf. Så hon var ganska irriterad på dem, minst sagt.

Ja, som ni förstår så var det inte riktigt så här jag planerade min pingstafton. Men naturligtvis ställer man upp för sina vänner, så det var helt ok för mig. Det är Blå Stjärnan jag inte tycker agerat ok. Hoppas ni hade en trevlig pingst, mina vänner (om det finns någon kvar som läser min blogg).