Vad är Gastric Bypass?

Jag är ju ganska öppen om att jag skall göra en gbp. Jag menar, det undgår ju ingen att jag är överviktig, för gör det det då har de fel på synen ;). O som jag sagt tidigare så har jag provat hur många bantningsmetoder som helst, känns det som. När jag talar om för folk att jag skall göra operationen så har jag bara fått positiva reaktioner, vilket känns jätteskönt. Tror bara att det är en enda person som sa lite spydigt "Tror du att du klarar det här då, eftersom du inte klarat något annat?" Jaha, tack för den! Men å andra sidan är jag inte det minsta förvånad att just den personen kläckte ur sig det. Vän, javisst, men inte alltid så vänlig kanske. Annars är det som sagt odelat positiva reaktioner o de önskar mig verkligen lycka till. Många frågar vad det innebär o vad det kommer innebära för mig när operationen är gjord, o det är inte alltid lika lätt att förklara. Jag brukar säga "Kortfattat så kommer de möblera om i magen ganska rejält". För det är ju det de gör, ommöblering av stora mått :).

Såhär beskriver Bariatric Center på Sophiahemmet, där jag skall opereras, det hela.

Vid en gastric bypass skapar kirurgen en liten magsäcksficka (ca 30 ml). Den lilla fickan är direkt kopplad till tunntarmens mellersta del (jejunum). Under måltiden samlas maten snabbt i fickan. Eftersom det bara krävs en liten mängd mat för att fylla fickan, skickar övre delen av magsäcken tidigt en mättnadssignal till hjärnan, som om hela magsäcken vore full. Detta är en av de bidragande faktorerna till att man känner sig mätt snabbare och äter mindre. Dessutom känner man sig mindre hungrig eftersom magsäcksfickans innehåll töms direkt till en del av tunntarmen som skiljer sig från vad som är normalt.

Eftersom maten går förbi den första delen av tunntarmen (duodenum), absorberar kroppen mindre näringsämnen och kalorier. Jämfört med normal matspjälkning, smälts maten i ett senare stadium genom att momentet när maten blandas med magsafter, galla och safter från bukspottskörteln fördröjs. Kirurgen kan besluta sig för att ändra längden på tarmsegmenten för att framkalla en större eller mindre malabsorption.

Det är ju ingen liten operation, men den är väldigt effektiv. Jag har flera goda vänner som gjort den, både nyligen o för många år sedan, o samtliga är väldigt nöjda. Visst, det är tufft efter operationen med hur man mår kanske, men samtidigt så vinner man så mycket på det. Det är samtligas kommentar om operationen. Och det känns för mig jättetryggt. För de som genomgått den vet ju, läkarna utför ju "bara" själva ingreppet men har ingen personlig erfarenhet av hur det är att leva som gbp-opad. Missförstå mig rätt nu när jag säger att de "bara" utför. Visst träffar de de opererade efteråt, men det är ändå skillnad på att träffa en patient o få berättat o att själv ha gjort en sak. Så jag känner mig nöjd med att mina vänner har så goda referenser att ge mig. Det är ju det som har gjort att jag tagit steget att genomgå operationen.

Nu är det inte långt kvar till min operationsdag. Bara 2 veckor! Herregud, vad fort det börjar gå nu. Hissnar nästan när jag tänker på att det är så kort tid kvar. O det är då den lille elakingen vaknar på vänster axel igen, "Tänk om jag inte vaknar upp ur narkosen!" "El som hänt tidigare, tänk OM jag vaknar upp ur narkosen under operationen. Precis som när jag opererade axeln." "Tänk om det uppstår komplikationer som gör att jag blir jättedålig efteråt!" Ja, han hittar hur många såna negativa tankar som helst. Men det klart att det kommer gå bra! Jag har ju bestämt mig för att det kommer göra det :).

I veckan nu måste jag fixa med skolskjuts/skoltaxi till sonen. Han är ju berättigad till det men eftersom vi valt en annan skola än den som är närmast så har jag kört honom dit varje dag. Nu har jag fått reda på att eftersom han är berättigad till skolskjuts till den skolan han eg tillhör så är han det till den skolan han går på. Men det går inga bussar, el rättare sagt, jag tänker INTE släppa honom ut på våran jättetrafikerade väg o korsa den dessutom. Så de får fixa så han får åka taxi på morgonen istället. För efter operationen så kanske jag inte kan köra honom o då måste det vara klart. Så det är veckans sak jag måste ta tag i. Samt en hel del andra saker som måste fixas innan det är dags. O vissa av de sakerna är verkligen inte roliga, mer jättejobbiga, o jag har ångest för dem. Men det hjälper inte, de måste göras iaf. Imorgon kväll är det dessutom dags för första föräldramötet. Har en del saker jag skall ta upp som jag inte riktigt gillar, o jag försöker alltid ta tag i sånt som berör mina barn så snabbt som möjligt. Ja, jag kan vara en besvärlig förälder som ställer krav på skolan mm. När det gäller mina barn är jag tigrinna! Så är det bara. Så det skall bli intressant att gå på det imorgon :).

Nu är det natten, så suss gott :).