Jag skulle ju ha varit o demat kebab idag. Men ett telefonsamtal innan jag åkte gjorde att jag fullkomligt gick ner för räkning o jag bara föll ihop i gråt. Insåg att det här kommer inte att gå så jag var tvungen att ringa o sjukanmäla mig. FAN, att man skall vara sån att man inte klarar av vissa saker, rent mentalt alltså. Men det är väl bara att inse att man kanske inte är gjorde för det här hårda, krassa samhället.
Jag är ju fisk o då är man tyvärr känslomänniska. Ja, jag säger tyvärr för det är inte lätt att vara det. Lika glad som jag kan vara, lika arg el ledsen kan jag vara. Det är ju knappt jag hänger med i mina egna svängningar så hur skall andra, speciellt då familjen, klara av det. Det där med att rycka upp sig det är inget som funkar när man går ner för räkning, kan jag tala om. Så idag har varit en dag som bestått av tårar, telefon, mera tårar o däremellan försöka att samla ihop sig. O lagom när man tror att man lyckats så händer det nåt som gör att man tappar hela sin balans igen. Som t ex när shakern exploderade för att jag skakade ihop en varm soppa i den. Visst, det är inte hela världen, det är ju bara att tvätta bort. Men inte just då. Då bara tårarna började spruta igen. Fan, att man skall vara sån. Vill vara en stark, duktig, glad person hela tiden, som klarar av både med- o motgångar. Men det är väl bara att gilla läget o inse att vid den här åldern är man som man är. Har man varit känslomänniska hela livet så lär det fortsätta vara så. På gott o ont. Det är iaf ingen som missar hur man mår kan jag tala om.
Dag 4 på Modifast har väl annars gått bra, kan jag tycka. Dags för soppa 3 nu strax. Visst är jag lite hungrig men inte alls som igår. Vattnet har det gått sådär med mellan gråtattackerna tyvärr. Vikten har dock börjat röra på sig. Nästan 1 kilo sen igår. Ja, jag vet att jag är jättekorkad som väger mig varje dag, men det är som en drog nästan. Måste ha koll. Så det gör jag varje morgon innan frukostshaken. Så nu är det totalt 2 kg ner o "bara" 5 kvar tills operationen. Det skall man väl klara på 19 dagar.
Har mellan attackerna roat mig med att lägga in en vikt- o en dagar kvar till operation-ticker. Mest för att det är kul o naturligtvis också för att kontrollfreaket i mig behövde det. Mest surfat runt här på nätet annars o läst lite bloggar o annat.
å hoppas det inte var något allvarligt som du fick höra i telefonen. jag förstår vad du menar med att vara en känslomänniska, jag är en stor sådan, jag svänger upp å ner i hastiga rörelser och jobbet får ibland ta stryk av det tyvärr!
SvaraRaderamen det kommer att gå jätte bra! å du har ju gått ner nått kilo också! Grattis! jag håller på dej gumman! kram!
Fröken Fetto