10-årsdag idag :)

Idag, för 10 år sedan, träffades jag o min man för första gången :). I verkligheten kanske jag skall tillägga, eftersom vi träffades via nätet. Vi hade kontakt i några månader, först via sajten vi träffades genom, sedan även via sms o telefon. Jag hade dock bestämt att honom skulle jag nog inte bry mig om att träffa i verkligheten av många olika orsaker. Inte så att han verkade vara någon tokdåre, nej, tvärtom. Han hade nog ganska många odds emot sig ;). Från Trollhättan (hur kul är den stan på en skala?), f d brevbärare (kul jobb), pluggade till lantmätare (jamen hur kul låter det då, vem vill bli det???!!!) o hade varit singelboende alltid (även om han inte varit singel hela tiden). Dessutom alldeles för lugn o sansad, eftertänksam o idrottande. Nej, han kunde inte vara något för mig. Jag som var mitt i en utmattningsdepression av STORT mått o inte kom ihåg någonting utan livet hade bara fallit ifrån mig, sjukskriven, kände mig helt värdelös med problem med det mesta, kändes det som. Som bara dragits till vilda, halvtokiga, killar genom livet, med diverse olika problem el bara vilt partajande. Ni fattar kontrasten eller?! Nu låter det som jag var en helt crazy partypingla, men riktigt så var det inte utan deras tokigheter var helt andra.

Nåväl, den här dagen hade jag städat i min nya lägenhet som jag precis flyttat in i, det hade snöat, solen sken, o livet kändes ganska ok, trots allt. Så när jag pratade med honom i telefon hör jag mig själv helt plötsligt säga:
-Vad skall du göra i em/kväll?
-Eh, nej vet inte, plugga.
-Ok, känner du för att gå med till Jul på Liseberg? (Men vem fan vad det som hoppade in i telefonluren o sa det då???)
-Ja, gärna (efter 3 sekunders betänketid, nog det snabbaste beslutet han tagit i hela livet *hihihi*).
-Ok, kul, då ses vi utanför där o där kl då o då, jag har svart hellång päls på mig.

Snön föll häftigt o det var svinkallt ute o naturligtvis strulade pendeln in med inställda tåg. Men till slut så kom vi båda dit o tillbringade flera timmar där o efter det har vi inte varit skilda åt speciellt mycket ;). O jag som aldrig skulle träffa honom, inte skulle/kunde få fler barn, aldrig skulle leva med någon o definitivt inte gifta om mig igen träffade honom, fick sonen med honom o året därefter gifte vi oss. Så kan livet bli :). Visst har det sina upp- o nergångar o jag kan bli helvetiskt arg emellanåt o bära mig omoget åt eftersom han inte reagerar som jag vill ;). Men att han är min totala motpol är väl det som gör att vi kan leva ihop fortfarande :). O att han bromsar mig emellanåt när jag far iväg (fast det händer ju nästan aldrig *hihi*). Visst kan jag ibland sakna ett överraskningsmoment från honom, men skulle det komma så skulle jag nog bli misstänksam istället *hihi*.

Om det inte sätter igång o storma o regna i em så går vi, som vi brukar varje år, på Liseberg trots förkylning. För 10-årsdagen kommer ju inte tillbaka. O faktum är att just den här dagen kommer vi alltid ihåg, det är värre med bröllopsdagen. Den har vi bara kommit ihåg en gång *hihi*. Hopplöst, men sant. Som tur är är vi lika dåliga på det båda två ;).